Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Lauritz Weibull.
Annan möjlighet ges inte. Professor Carlsson må finna
konfederationens sammansättning aldrig så sällsam:
konfederationen eller hur han nu vill kalla de tios sammanslutning
är alldeles inte, som han vill göra gällande, »en löslig hypotes»,
ställd »i en ganska misstänkt dager».
Vid sidan av det huvudsakliga, de två inslagen, finner
professor Carlsson ännu ett par moment i min
undersökning, vid vilka han stannar. Momenten är enligt honom
»egnade att väcka uppmärksamhet».
Det första momentet gäller vilka de fördragslutande
parterna var i Kalmar.
Det har tidigare alltid menats, att dessa var de tre
nordiska rikenas rådgivare och män. I motsats härtill
framgick ur min undersökning, att brevet i stället var avsett att
vara ett fördrag mellan å ena sidan konungamakten
representerad av konung Erik och drottning Margareta, å den
andra de tre rikenas rådgivare och män. Brevet har
karaktären av ett herskarfördrag. För professor Carlsson är detta
endast en teori, en konstruktion, ett system. Han
underkastar konstruktionen »som hastigast» en granskning.
Professor Carlsson ställer sig helt på den gamla
ståndpunkten. Hans granskning lyder:
»Kalmaravtalet såsom ett herskarfördrag står för det första
i den mest uppenbara strid med det program för den blivande
unionella överenskommelsen, som föreligger i Nyköpings
recess 1396. Här hänvisas uteslutande på ett avtal, som de tre
rikenas män sinsemellan skulle ingå, visserligen med konungens
och drottningens ’radh och wilia’ och till dessas »forwaring»
såväl som till rikenas inbördes. Men icke heller
Kalmarbrevets egen formulering låter förena sig med professor Weibulls
teori. Endast rikenas rådgivare och män, icke Erik och
Margareta, ha ’fulbordhet’ den ’sæmye, fridh oc förbindning’, som
ingåtts. Ordet ’wi’ (ävensom motsvarande possessivpronomen)
förekommer i brevets huvudparti upprepade gånger i sådant
sammanhang, att det under inga omständigheter kan anses
innesluta konungen och drottningen. Professor Weibull har
sjelv observerat, att aktstycket i nu angivna väsentliga
avseenden motsäger hans teori om herskarfördraget, men han söker
upprätthålla sin åsikt genom en förmodan, att det föreliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
