Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Lauritz Weibull.
kält hör samman med dem, behandlas även under Sverige i
samband med dess gräns mot öster. Och inte nog med att
kompositionens enhetlighet på detta sätt brytes. Själva
ämnet för 4. boken förryckes samtidigt. Vad Adam velat ge i
4. boken har han i slutet av den 3. fixerat i orden: situm
Danie vel reliquarum que trans Daniam sunt regionum
na-turam — Danmarks belägenhet och beskaffenheten av de
övriga områdena på andra sidan Danmark. I slutet av 4.
boken (kap. 43—44) finner man detta ytterligare betonat, sedan
uppgiften fullförts. Vad Adam vet om beskaffenheten av de
nordliga länderna, danernas, norrmännens och svenskarnas
grymma släkte är framlagt. På trots av detta läser man i
beskrivningen på Östersjöområdet också om landen och
folken söder om Östersjön, både om folken inom den
hamburgska diæcesens gränser fram till Peene och om folken på
andra sidan denna flod. Femern och Riigen liksom folken
på dessa öar beskrives. Beskrivningen går i detaljer. Allt
land och folk, som under inga omständigheter låter sig
inordna under den plan, som anges för 4. boken.
Beskrivningen på Östersjöområdet bryter sålunda
sönder både kompositionen och planen för 4. boken. Men
uttages denna beskrivning, blir boken en avrundad helhet för
sig. Beskrivningen har karaktären av ett inskott.
Det återstår att föra det avgörande beviset för inskottet.
Sedan Adam i kapitlen 1—9 fullfört sin framställning
av Danmark med en beskrivning av Skåne och
förhållandena där, inleder han sitt 10. kapitel med orden: nunc
au-tem, quoniam locorum se prebuit occasio, ad rem videtur
aliquid de natura Baltici maris dicere — men nu, eftersom
tillfället erbjuder sig, synes här vara rätta platsen att säga
några ord om det baltiska havet. Beskrivningen på
Östersjön vidtager därefter omedelbart. När den omsider
avslutas i det 20. kapitlet, sker det med att Adam förklarar, att
han nu framlagt vad han haft att säga om detta hav och
att ärkebiskop Adalbert av Bremen varkunnade sig över de
hedniska folken i dessa trakter och upprättade ett
biskopssäte i Birka. Plötsligen, alldeles oförmedlat, fortsättes så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
