Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen.
215
sammanhangslöst det omramade än kan vara med det
omgivande. Avgörande blir det endast, om första satsen i
kapitlet 23: vad här sagts om slaverna och deras land kan
räcka till, kan visas verkligen hänföra sig till vad som
närmast föregår kapitel 17—22.
Det kan synas, som om detta skulle vara hart när
omöjligt: omedelbart före kapitel 23, i kapitlen 20—22, föreligger
ju en beskrivning på Slavien och dess folk. Och ända är
det möjligt. Kapitel 23 pointerar uttryckligen, att vad som
sagts om slaverna och deras land är sagt, eftersom slaverna
vid denna tid omvänts av Otto den store. Denna
omvändelse är omtalad i kapitel 15—16 och endast där; det sker
där i sammanhang med en berättelse om hur det slaviska
landet blev uppdelat på biskopsdömen. Motiveringen till
beskrivningen på Slavien och dess folk i kapitel 20—22 är
däremot en helt annan: beskrivningen insättes, heter det i
dess början, eftersom omvändelsen berättas ha företagits av
ärkebiskop Adaldag. Motsägelsen visar, att kapitel 23 måste
anknyta inte till det närmast föregående, utan direkt till
kapitel 15—16. Det följande intill kapitel 23 är ett inskott.
Även i Adams 2. bok har det sålunda lyckats att tränga
bakom den färdigställda texten. Även här bryter ett inskott*
sammanlagt sex kapitel, enhetligheten.
III.
Två större inskott, ett i 4. och ett i 2. boken av Gesta
Hammaburgensis ecclesie pontificum, har konstaterats. Vi
övergår till en närmare granskning av dessa och deras
betydelse.
Det torde inte krävas någon särskild bevisföring för att
fastställa, att Adam är författare till båda inskotten. Stil och
komposition gör detta obestridligt. Men Adam är inte
endast författaren: han måste också vara den som själv gett
inskotten deras nuvarande platser i 4. och 2. boken. Man
möter i början av inskottet i 4. boken, kapitel 10, ett stycke,
som förmedlar övergången från föregående kapitel 9. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
