Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Förebilden för Gustav Vasas arvförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förebilden för Gustav Vasas arvförening.
En viktig uppgift för Gustav Vasa var att trygga åt sin
ätt härskarplatsen i Sverige. Det säkraste medlet härför var
att införa arvrike. Han saknade icke i denna sin strävan
föregångare. Kort före Gustav Vasas uppträdande hade
Kristiern II av Danmark låtit hylla sig som Sveriges
arvkonung. Alla den starka centralmaktens företrädare i Europa
under de föregående två århundradena hade befäst eller
eftersträvat arvmonarkien.
När tanken på att införa arvrike i Sverige första gången
dök upp hos Gustav Vasa, kan icke avgöras, men fr. o. m.
1540-talets början intar den en framträdande plats i hans
planer och förhandlingar1. På herredagen i Örebro
december 1539—januari 1540 fann Gustav Vasa det lämpligt att
låta rådet och andra av adeln bekräfta sin trohet till honom
och hans ätt genom en högtidlig ed. De förklarade sig
avlägga edén »upå thette blåtte konungslige sverdh upå våre
niderfalne bögde knä utaf ait vårt hierthe, alles våre sielar
och af alle vore kraffter». Där talas om »hans kongelige
och forstlige unge lifserbskaffter», om honom själv som »vår
allernådigste arfkonungh»; konungen själv talade om den
1 Redan 1526 lät Gustav Vasa förbereda ett utländskt frieri genom en
försäkran av rådet om företrädesrätt till tronen för hans ev. söner (Sv.
Riksdagsakter I, sid. 44 ff.; E. Hildebrand, Den svenska statsförfattningens
historiska utveckling, sid. 222). Under de sachsen-lauenburgska
giftermålsunderhandlingarna lät Gustav sina representanter framställa Sverige närmast som
arvrike (Gustaf I:s registratur VII, sid. 260). Efter konungens första giftermål
innehöllo slottslovenbreven en bestämmelse, att länsinnehavarna efter
konungens död »skulle hålla drottningen slotten tillhanda, tills hon blivit
tillfredsställd i avseende på sin morgongåva och lifstugt» (Sv. Riksdagsakter I, sid.
181; Gustaf I:s registratur VII, sid. 436 f.; se även E. Hildebrand, Gustav
Vasa (i Sveriges historia), sid. 237).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
