Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myndig konung, som Karl XI själv en gång skulle förklara,
att hans förmyndare skulle undgått räfst, därest de varje
riksdag gjort redo och räkenskap inför ständerna[1]. För
förmyndarnas instämmande inför ständernas
kommission kunde ju också själva Wachtmeister 1680 åberopa att
också då — ej blott 1600 efter Sigismunds avsättning —
majestas vore hos ständerna, vad rimligtvis — det talas nu
icke om summa majestas — för honom icke innebar mera
än hans ord senare vid samma riksdag [2], att hos ständerna
vore myndighet (ej blott hos konungen). »Majestas» kan ju
lika väl översättas till obestämd som bestämd form. Att
vända majestasbegreppet i dess naturrättsliga gestalt mot
konungamakten själv till försvar för ständernas rätt att, när
den icke kunde försvara sig, för all framtid beröva den dess
rörelsefrihet genom regeringsformens antagande för evärdlig
tid, det är något som veterligen ingen inlåtit sig på.
De, som söka sig hän till naturrätten, äro i stället
försvararna av den omyndige konungens rätt 1660. Då
regeringsformen vore en fundamentallag och en
fundamentallag i sin ordning enligt vedertagen definition en
överenskommelse mellan konung och undersåtar, ett
härskarkontrakt m. a. o., så vore det otillbörligt att fastställa
densamma på en tid, då kungen vore minderårig och ur stånd att
tillvarataga sin rätt, resonerade prästerskapet. Samma
principiella inställning till problemet har tydligen även adeln
haft[3]. Till försvar för sin ur modern synpunkt fullt
försvarliga åstundan att oberoende av minorenniteten
organisera den svenska statsmakten — svårligen skulle någon i
vår tid vilja bestrida grundlagstiftaren rätt att under en
förmyndarregering företaga sådana grundlagsändringar, som
inskränkte konungens makt — har den icke haft något
genomtänkt statsteoretiskt argument att anföra. Säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
