Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I intet officiellt aktstycke konstrueras enväldets
tillkomst som en maktöverlåtelse från det dittills suveräna
folket på konungen, ett härskarkontrakt. Intet belägg har
kunnat presteras för påståendet att enväldets vedersakare
mer än dess anhängare skulle i de förklaringar av ständerna,
varigenom suveräniteten erkändes, sett ett uttryck för att de
voro »all statsmakts källa, dit den en gång skulle återvända,
om det givna mandatet förfölle»[1]. Den ende, som med ett
politiskt syfte för ögonen — således icke blott till litterär
förströelse[2] — opererar med föreställningen om »en
suveränitetsöverlåtelse från folket» är en av »enväldets
handgångne män», Nicodemus Tessin, då han i sitt betänkande
om Ulrika Eleonoras arvsrätt i händelse av giftermål med
Fredrik av Hessen försvarar kungens rätt att ge dispens från
det i Norrköpings arvförening uppställda kravet på
ständernas bifall därmed, att dessa transporterat all sin rätt på
konungen. Att åberopa Gustav Adolfs exempel ginge ej an,
ty på hans tid funnes i Sverige en helt annan forma
reipublicæ. Att ett sådant uppfattningssätt dock icke var Karl
XI:s skall envar medgiva, som besinnar sig på hans
tillvägagångssätt vid enväldets tillkomst. Han avlyssnar
skvallervägen råds- och riddarhusdebatterna och hör uttalanden,
som sätta hans maktfullkomlighet i fråga. Detta föranleder
honom icke att av ständerna begära en maktutvidgning. Vad
han begär är en förklaring av lagens innebörd, gående ut på
att de, som satt hans makt i fråga, ha orätt. Någon tvär
övergång till envälde från en äldre konstitutionalism äger
icke rum. Karl XI menar sig icke ha blivit mäktigare än
sina företrädare och han anställer en efterräkning med dem,
som en gång bestritt hans fader och tidigare svenska konungar
deras fulla makt och myndighet.
Helt annan proveniens har åter det danska enväldet.
Som dess rättsgrund skulle man möjligen kunna utpeka
ett härskarkontrakt av bestämt datum, nämligen den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
