Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde pröva tjänliga till det allmännas bästa samt egen
sällhet. Det rättsliga utgångsläge av sällsynt favör, de
momentant iråkat genom den inträffade tronvakansen, ha
ständerna 1719 sökt att åt sig bevara för all framtid. Den
upprepade användningen av tidsadverbialen »nu» och »framdeles»
visar oförtydbart, att man velat föreviga ögonblicket. Ur
valriket, vars betydelse för svensk konstitutionalism knappast
kan överdrivas, har man pressat dess finaste essens för att
sedan alltmer förlora intresset för valhandlingen som
sådan. På så sätt har dock även valriket i vanlig mening vid
frihetstidens början upplevat en renässans, att man, när man
1720 utser arvprins Fredrik av Hessen till konung,
underlåter att tillerkänna hans söner som sådana någon arvsrätt
till riket.
Att likställa stiftarna av frihetstidens fundamentallagar
med senare tiders konstituerande nationalförsamlingar är
även ur den synpunkten otillbörligt, att de förra icke
uppträda som nyskapare från grunden utan söka utbygga redan
existerande rättsordning. De nya fundamentallagarna äro
förklaringar av och komplement till den redan förut
existerande fundamentallag, som enväldet vantolkat, landslagen.
Icke ens den av dem som är att beteckna som tidevarvets
främsta konstitutionella nyhet, den för all framtid gällande
regeringsformen, erbjuder en slutpunkt för den, som med
Hans Kelsen vill härleda alla rättsnormer ur en
ursprungsnorm [1]. Redan i den presentation, den erhåller av
lantmarskalken vid valet av Ulrika Eleonora till Sveriges drottning,
pekar den ut över sig själv på en äldre rättsordning.
Ständerna ha valt hennes majestät, förklarar han, på villkor att
hon giver dem sin försäkring och underskriver den
regeringsform, som de ämna upprätta och varigenom de tänka
avskaffa den skadliga suveräniteten, konservera den kungliga
tronen dess majestät, riksens råd dess myndighet och
ständerna deras frihet. Suveräniteten, som ännu hade en latent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
