Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författningsbyggande verksamhet. Alldeles uppenbart är att
appliceringen av termen fundamentallag å 1719 års RF, icke
visar, att 1719 års riksfäder voro anhängare av
kontraktsteorien. De fastställde den ju själva med undanskjutande
av den, med vilken de, om teorien varit riktig, borde
kontrakterat, nämligen den redan utkorade drottningen.
Innan den ständergeneration hann utdö, som återinfört
friheten, gjordes ytterligare tvenne auktoritativa uttalanden
i fråga om fundamentallagarnas, regeringsformens men också
konungaförsäkrans, rättsliga konstruktion. De härröra från
1751—52 års riksdag och ha båda föranletts av att rojalisterna
besinnat sig på de chanser, fördragsteorien öppnade för
konungen. Vore grundlagarna — så blev ju efter hand den
gängse termen — kontrakt mellan konung och ständer, så
borde ju även den förre deltaga i stiftandet av desamma —
av konungaförsäkran, som med anledning av tronskiftet skulle
förnyas, men även av regeringsformen.
Det första uttalandet avser konungaförsäkran och
härrör från ordföranden i den ständerdeputation, större sekreta
deputationen, som fått dess utarbetande sig anförtrott och
vari torde insatts så många veteraner från 1719 som
möjligt [1] lantmarskalken Henning Gyllenborg. Sveriges
konung, så lyder hans replik till rojalisterna, vore vald av
fria ständer enligt rikets lagar. Intet annat kontrakt dem
emellan existerade än ständernas valakt, genom vilken
Sveriges krona uppdrogs Adolf Fredrik och hans hus emot de
villkor, som ständerna själva föreskrivit och prinsen sedan
i Hamburg genom sin underskrift antagit. Genom dessa
förpliktade han sig och sina efterkommande att styra riket
efter den lag, som redan existerade, såsom ock den de
framdeles skulle finna för gott att stadga. På bägge sidor
förbundes därmed konung och ständer till laglydnad.
Ständerna behölle ensamma den lagstiftande makten, men lagens
hägn och helgd lade de i majestätets sköte. Detta vore
contractus fundamentalis och det enda, vartill nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
