Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att så var förhållandet framgår oförtydbart av de
motiveringar, det regerande konstitutionella partiet avgav för
sin lösning av tronföljds- och författningsproblem.
Revolutionen hade upplöst alla pacta conventa, som
fästade oss vid konungahuset och stadgade de rättigheter,
varmed det över oss regerade, heter det i en handskrift, som
mycket väl kan vara identisk med den, som von Hofsten
uppgiver ha upplästs på klubben kvällen innan ständerna
träffade sitt avgörande i nyssnämnda frågor [1] så genomträngd
är den av den uppfattning, Trolle-Wachtmeister i sin dagbok
för den 8 maj säger härska inom adeln, att man vore i ett
revolutionstillstånd utan grundlagar. [2] Säkerhetsakten jämte
föregående regeringsform, förklarar skriften, måste anses
upplöst i samma stund armén ansåg sig berättigad att marschera
utan ordres, huvudstadens krigsbefäl att arrestera konungen,
hertigen att sammankalla ständerna och ständerna funnit
för gott att gilla alla dessa steg. Lika med dessa
grundför-författningar måste arvföreningen anses upplöst, ty annars
hade ständerna ej kunnat uppsäga kronprinsen tro- och
huldhet, vad först revolutionen givit dem rätt till. Icke utan
att agera inkonsekvent i anseende till kronprinsen och göra
intrång i ständernas revolutionära rätt kunde man sedermera
tillägna hertigen arvsrätt. Om hertigen förklarade sig för
konung enligt arvsrätt, vore detta en ny revolution, syftande
på hans person, ty den förra syftade ej på honom utan på
rikets frälsning. Månne det ej vore bättre att fullfölja den
redan började och med allmänt bifall mötta revolutionen
än att i själva verket på rikssalen göra en ny, vartill man
ej vore säker om bifall? I förra fallet sade allmänna rösten,
grundad på hertigens redan genom lång erfarenhet kända
kärlek för fäderneslandet: vi vilja hava riksföreståndaren
till vår konung, men före vårt val och vår hyllning måtte vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
