Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att förlänga en sådan rätt hade varit att göra revolutionen
permanent. Mindre nöjda med sitt verk än frihetstidens
sangviniska ständer fastställde de inga gränser i sak för
ändring av en författning, som de betraktade som ett
provisorium, men läto den konungamakt, som de sorgfälligt hållit
borta från verkets grundläggning, få en hand med vid dess
framtida utbyggnad. Därjämte upptogo de i princip de
försvårande formaliteter, som 1766 fastställts för ett
ständerbeslut i grundlagsfrågor. De senare satte man sig dock i
själva starten över, så till vida som man den 5 juni antog
regeringsformen på villkor att de anmärkningar, som vid
särskilda paragrafer gjorts under dess ventilering i stånden,
skulle behandlas såsom om de framställts efter dess
antagande och i kraft av dess bestämmelser. Därjämte förbehöll
man sig i den av ständerna utställda ingressen att få stadga
övriga i RF § 85 nämnda grundlagar på där förenämnda
sätt innan riksmötets slut. I båda fallen var det dock endast
tid man vann. Konungens bifall till grundlagsändringar var
nämligen i RF § 85 uttryckligen fordrat. Endast
borgarståndet hade stipulerat sitt förbehåll i fråga om nyssnämnda
anmärkningar så som om ständerna därom skulle få själva
besluta [1]. Det var ju ett steg närmare frihetstidens
ståndpunkt. Längre i samma riktning hade dock en
riddarhustalare, Lorenzo Hammarskiöld, velat driva ständerna. Han
yrkade, att, då fäderneslandets våda för tillfället ej tilläte en
långsam prövning, konstitutionen måtte,innan nästa tronföljare,
som antagligen vore en främling, utropades, ånyo av
ständerna granskas och om behövligt ändras utan för den
gången de försvårande formaliteter, som i densamma
föreskrevos [2].
Den företagna granskningen av de stora konstitutionella
omvälvningarna i vår historia under nyare tid ger sålunda
— när vi bortse från de tilltrasslade förhållandena vid
tillblivelsen av 1500- och 1600-talens konungaförsäkringar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
