Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. Hartman.
119
av detta system förorsakade motsägelser och luckor i materialet
konstruera fram en riktig bild av händelseförloppet, avsikterna
och idéerna. Hartman är visst icke den förste, som vågat sig på
en så vansklig uppgift men han har vågat försöket i större skala
och långt djärvare än någon annan nordisk forskare.
Med utgångspunkt från sin teori om källornas värde och
sättet för deras utnyttjande förklarar Hartman den bristande
överensstämmelsen mellan de svenska och ryska rapporterna från
Ålandskongressen samt dessutom v. Mullerns angrepp mot Görtz.
»Det gällde att i främsta rummet få fram så stora
meningsdiver-genser som möjligt mellan de svenska och ryska underhandlarna
för att därigenom framhäva, hur omöjligt det var att utvinna ens
de anspråkslösaste resultat av kongressen på Åland» \ Man kunde
nämligen genom att på detta sätt inge motsidans vaksamma
diplomater, framför allt kvadruppelalliansens, den föreställningen, att
fred vore omöjlig mellan de båda länderna, vinna tid att
fullständigt utarbeta fredsplanen och göra den färdig att omedelbart
realiseras. Eljest kunde man befara, att motståndarna skulle
vidtaga mått och steg för att korsa de svensk-ryska planerna.
Hartman framhåller med rätta, att om man skulle anse de olika
depescherna i allo pålitliga och tillkomna för att ge en sann bild
av verkliga förhållandet, så skulle de liksom instruktionerna för
sändebuden te sig i stort sett meningslösa och snart ha lett till
kongressens sprängning.
På detta stadium av hans forskningar framstå för Hartman
Karl XII och Görtz i fullt samförstånd. Redan vid sitt första
sammanträffande i Stralsund 1714 ha de dragit upp riktlinjerna för
den politik och det diplomatiska spel, som ledde fram till
Ålandskongressen. Ännu en ny och intressant synpunkt är, att
camou-flageverksamheten planlägges gemensamt av de ryska och svenska
ambassadörerna i fullt samförstånd med respektive regenter. Sina
verkliga instruktioner få de förra vid personliga
sammanträffanden med de senare. »Vid de avgörande tillfällena i traktatens
genesis reser Görtz till Sverige och Osterman till tsaren för
muntliga föredragningar» 2. Som camouflerande åtgärder får man
enligt Hartmans mening även räkna de underhandlingar, som
samtidigt med kongressen fördes av Görtz och tsaren var för sig med
England, Sachsen och kejsaren samt de dansk-ryska underhand-
uppdragits av Erik Årup i »Kritiske Studier i nyere dansk Historie». Dansk
Hist. Tidsskr. 1917.
1 V: 1 s. 17.
2 V: 1 s. 2.0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
