Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Lauritz Weibull.
vetenskapligt inte har att räsonnera. Den har inte behov att
gendrivas. Den gendriver sig sjelv.
535 39. Opere rättat till ope. Motinlägget obemött.
Bestyrelsen för Det danske Sprog- og Litteraturselskab har
utplockat tjugoen punkter ur de omkring ett och ett halvt hundrade,
med vilka jag sökt stödja min uppfattning om beskaffenheten av
den Saxotext, som blivit publicerad genom dess försorg.
Försvaret mot angreppen i de tjugoen punkterna har i det föregående
blivit belyst. Det resultat, till vilket jag tidigare kommit rörande
texten i den nya Saxoupplagan, torde stå fast. Resultatet ligger
så helt i öppen dag, att något nytt sammanfattande omdöme om
den nya texten lärer vara obehövligt.
En och annan har till äventyrs ställt sig frågan, varför
Bestyrelsen lemnat det stora flertalet av anmärkningar mot
textrecensionen obemötta. Ingen behöver längre tveka om svaret.
Textvarianter oeh konjekturer i apparaten till Saxoupplagan.
Från Bestyrelsens försvar för sjelva texten i dess
Saxoupplaga skall nu övergås till en undersökning av försvaret för den
apparat, som fogats till texten. I gammal tid blandade man i en
sådan apparat textvarianter och konjekturer om varandra.
Utgivarna gör det fortfarande. Undersökningen gäller först
Bestyrelsens försvar för sjelva textvarianterna (75—79).
I mitt sista inlägg (1935, 283) gjorde jag gällande, att
variantapparaten till en text »har att upptaga fullständigt eller i
motiverat urval de avvikande läsarter, som möter i andra
textkällor än dem som blivit använda för textens recension». Jag
fortsatte: »är fråga om ett urval, är det lika sjelvfallet, att
uteslutningar i apparaten endast kan träffa sådana läsarter, som helt
saknar betydelse för textens konstituerande». Dessa skäligen
enkla, sjelvfallna grundsatser kallar Bestyrelsen »ett dekret». Den
börjar med att försöka sig på en kritik av dekretet.
För Bestyrelsen står det som något sjelvklart, att man har
att upptaga de avvikande läsarterna antingen fullständigt eller i
urval: när man överhuvud begagnar en annan textkälla, säger
den, är det ju givet, att man antingen måste meddela alla
avvikelser eller några av dem. Bestyrelsen kämpar här mot
väderkvarnar. Variantapparaten skall enligt mig upptaga dessa läsarter
fullständigt eller i motiverat urval — den utelemnar utan vidare
det avgörande ordet: motiverat. I fortsättningen anmärker
Bestyrelsen, att jag gått förbi, vilka textkällor man skall använda.
Bestyrelsen borde förstå, att sådana specialia inte hör hemma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
