Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saxo inför Det danske Litteraturselskab.
293
Bestyrelsen gör som andra princip gällande, att avvikelser
från Editio princeps medtagits, som bekräftas av och därigenom
bekräftar motsvarande läsarter i andra textkällor. Även här en
axplockning. Editio princeps omnämner 267 och 268 på fyra
ställen Gorm den gamles son Knut under namnet Kanutus; såväl
Compendium Saxonis som Krantz kallar honom emellertid
genomgående Knuto; medan Gompendiets form återfinnes i
variantapparaten, är denna form hos Krantz endast noterad på två av
ställena. Det heter i Editio princeps 389 15—16: Qui veniens apud
ipsum futurum Suetici sacerdotii insigne deposuit; i Gompendiet:
Qui veniens pallium apud Eskillum deposuit; hos Krantz: Qui ubi
venit futurum sueticii (o: Suetici) sacerdotii insigne apud ilium
deposuit. Mot Editio princeps’ placering av apud ipsum står här två
samstämmande vittnesbörd; begge lemnas oomnämnda. I Editio
princeps läses 389 19: perpetuo vererentur obsequio;
variantapparaten har här ingenting. Inte desto mindre läses i Gompendiet:
perpetuo obsequio veneraturi, hos Krantz: perpetuo veneraretur
obsequio. 401 35 saknas ett som det synes nödvändigt, namngivet
subjekt i Editio princeps; såväl i Gompendiet som hos Krantz
förekommer detta: Valdemarus; utgivarna låter läsaren sväva i
okunnighet härom. Även här vore det lätt att fortsätta med exemplen
och göra det sidtals.
Det torde härmed vara fastslaget, att utgivarna inte följt de
två första av de principer Bestyrelsen tillskriver dem såsom
ledande vid urvalet av varianter hos Krantz. Enligt den tredje och
sista principen skall ha medtagits avvikelser från Editio princeps
hos Krantz, »som inte kan betraktas som ’oplagte Stilvarianter’,
utan som gör det sannolikt (eller möjligt), att avvikelsen inte
härrör från honom, utan från en ändring i Parisertrycket eller dettas
förlag». Alltså: efter vad utgivarna finner sannolikt eller möjligt,
efter tycke och smak, medtager de eller utesluter. Det är här
fråga om uteslutningar i hundratal. För engångs skull har
Bestyrelsen i en punkt träffat det rätta. Utgivarna har verkligen
följt den av Bestyrelsen proklamerade och försvarade principen
— den rena principlösheten.
Det har som allmän grundregel framhållits, att avvikande
läsarter i källor som inte blivit använda för textens recension är
att upptaga fullständigt eller i motiverat urval. Utgivarna har
ifråga om Krantz ratat det förra. De motiveringar Bestyrelsen
gett för det urval, som skett, har antingen i talrika fall inte följts
av utgivarna eller varit sådana, att de öppnat dörren för det rena
godtycket. Forskningen är inte betjent härmed. I en nutida
upplaga av Saxo kräves hela textmaterialet utnyttjat; där urval göres,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
