Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull: Saxo inför Bestyrelsen av Det danske Sprog- og Litteraturselskab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saxo inför Det danske Litteraturselskab.
299
Ordet regnum til at betegne et Rige, og Ordet mater til at betegne
en Moder, forekommer os dog at minde vei meget om Damens
Forsikring i ’En Spurv i Tranedans’, at Peter Ravn maatte have
skrevet Komedien, fordi han sagde ’Død og Pine’, og det Ord stod
ogsaa i Stykket». Efter detta fastslår Bestyrelsen, att
»ordlikheten mellan de anförda styckena är utan beviskraft för deras
inbördes avhängighetsförhållande», men att det i motsats härtill
inte är utan intresse att hänleda uppmärksamheten på de två med
tum inledda ensbyggda perioderna hos Sven Ågesen och Saxo.
»Moderna forskare», slutar Bestyrelsen, anser denna syntaktiska
överensstämmelse för »det viktigaste kriteriet vid bedömandet av
spörsmålet om ett eventuellt avhängighetsförhållande».
De två textställen, om vilka det här är fråga, må för
Bestyrelsen aldrig så mycket stå som vittnen inte om
verbalöverensstämmelse, utan tvärtemot om Saxos förmåga att variera den
historiska källa han begagnar 1 — ställena vittnar om bådadera.
När Bestyrelsen därefter låter min bevisföring vila på att de båda
författarna brukar orden tumulus, regnum och mater, är detta
helt enkelt — om uttrycket tillåtes — rena oanständigheten. Det
är förunderligt, att man verkligen skall behöva upplysa denna
Bestyrelse om, att det grundläggande, när det gäller att konstatera
en källas beroende av en annan, varken är verbal eller syntaktisk
överensstämmelse, utan något helt annat: innehållsgemenskapen.
Först när denna konstaterats, får i det föreliggande
textsammanhanget inte endast tumulus, regnum och mater, utan även de ord
Bestyrelsen förbigått, men som det är otillåtligt att förbigå:
pertra-hendam—abstrahi, insignium—insigniret, tum—tum, den
ofrånkomliga beviskraft Bestyrelsen frånkänner dem. Den syntaktiska
överensstämmelsen, som långt före den moderna forskningen
tagits i betraktande, leder beviset för avhängigheten vidare.
Momentet kan i det givna sammanhanget inte nog betonas.
Hur det vrides och vränges: Saxo har även i det omskrivna
stycket skrivit direkt på en annan: Sven Ågesen. Denne är
alltigenom hans källa.
Bestyrelsen (73) uttalar, att de två exempel på vad den
kallar »verbalöverensstämmelser» och som här behandlats, »har i
hvert Fald ikke til Følge, at man skuide kunne ønske sig Professor
1 Utgivaren Jörgen Olriks inställning framgår bl. a. av Prolegomena XLV:
>De få verbale overensstemmelser, der tidligere kunde spores mellem Sven
Aggesøns krønike og Sakses værk, er bortfaldne, siden Gertz (1915) har
fremdraget og rekonstrueret en ældre tekst af Sven Aggesøns skrifter; den hidtil
kendte tekst af disse (der kun bygger paa Stephanius’ udgave 1642) er
fremkommet ved en stilistisk overarbejdeise med Sakses værk som udgangspunkt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
