Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Lauritz Weibull.
lycka därtill. Det tillägges, att hans nåde efter att ha
kommit riket i rolighet och sin frihet igen, inte gärna ser, att
det åter skall komma i något obestånd i hans tid. Konungen
tackar ständerna för den ära de visat honom genom att välja
honom till konung och hålla honom därför. Det är hans
förhoppning att för sin stora vedermöda bliva besörjd med
ett stycke län. För detta vill han göra riket tjänst.
Konklusionerna i framsättningarnas första avdelning
hade sålunda blivit dels att kungen erbjöd sig stå till svars
och rätta inför ständerna, déls att han förverkligade den
hotelse som skymtat i riksdagskallelsen och begärde bli kvitt
regementet.
I framsättningarnas andr^ avdelning styrker konungen
yttermera varför han måste begära detta. Han beder
ständerna granneligen överväga orsaken därtill. Orsaken är
rikets brister.
Först: kronans ränta är inte så stor som somliga
menar. Den räcker inte att hålla krigsväsendet uppe, att
bekosta konungslig ståt med sändningabud mellan rikena, att
uppbygga de förfallna slotten. Ridderskapet växer väl till,
men är mycket försvagat. Konungen gör gällande, att det
är mest därav, att deras gods och ägodelar är största delen
komna under kyrkor, kloster, prebenden, begängelser; men
alla vill de, som intet under är, ha hjälp och förläning av
kronan. Därtill: var och en vill vara herre över sina
lant-bor; tullen är borta; Kopparberget och Silvberget inte vid
makt. Alltsom allt: konungens vissa ränta är näppeligen
24,000 mark; utgiften väl 60,000. Men det är inte blott
bristen i kronans ränta, som konungen pekar på. Han pekar
också på att intet gott regemente kan företagas, när det går
så till med olaglig köpslagan som sker. Köpstäderna
klagar över att sådan sker på landet, dem till fördärv och emot
lagen. Men vill man straffa det efter lagen, har man att
vänta sig uppstöt och obestånd. Gör man inte efter lagen
och straffar, fördärvas städerna och hela landet får stort
oköp. För det sista: de svenske är lätta på tygeln och låter
sig snarligen förföra. Främmande herrar kan med föga kost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
