Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Lauritz Weibull.
givetvis. Men de är i det hela inte alltför starkt
framträdande, och där de förekommer, dikterade — utan att rubba de
bärande slutsatserna — av de olika ståndens särställning och
särintressen. Samtliga svar visar omisskänligt, att de måste
vara uppsatta i samma kansli. Det ligger nära att förmoda:
i det kungliga kansliet.
Framsättningarna till riksdagen visar, att konungen
varit inställd på att en fri förhandling skulle inrymmas
ständerna, i varje fall så långt som detta visade sig lägligt
för hans syften. Ett starkt motstånd var emellertid att
förutse. Så mycket nödvändigare och av så mycket större
vikt har det då varit, att konungen sökte skaffa sig ett så
betryggande ryggstöd som möjligt. Det gällde i Vesterås att
bota rikets brister. Vad Gustaf Vasa ville var, att nya ökade
maktmedel skulle lämnas honom i händerna. Man frågar
sig, vilka bud han kan ha gett sina motspelare. Akterna
ger upplysning därom.
Redan i framsättningarna framförde konungen sitt första
bud; det framfördes till adeln. Denna är, heter det, mycket
försvagad för mycken örlogs skuld; godsen har avhänts dem
med brand och våld, men mest därigenom, att godsen och
ägodelarna är till största delen komna under kyrkor, kloster,
prebenden och begängelser. Adeln vill nu ha hjälp och
förläning av kronan; det är intet under, men desto mindre
blir sedan konungens del till att uppehålla alla tungor med.
Vid sidan av detta bud framfördes också ett andra.
Adressen var till köpstadsmännen. Olaglig köpslagan sker på
landet, lät konungen säga. Det är städerna till fördärv och
mot lagen; det ger hela landet oköp. »Där så tillgår, må
var man besinna, om någon tid kan företagas gott
regemente i riket».
Varken buden eller de adressater det gällde, kunde
gärna missförstås. Det vinkades med förmåner av till synes
stor räckvidd, om de två stånden följde konungen. Den
ena förmånen inneslöt adelns återfående av gods, som i det
förflutna bortskänkts till kyrkan och på vilka dennas
ställning till inte ringa del materiellt byggts upp. Den andra in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
