Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Didrik Slaghæk efter Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Didrik Slaghæk efter Stockholms blodbad.
181
ha haft förbindelse med hans medelförvaltning i Sverige: den
har haft det med avlöningen av krigsfolket i Skåne och
varit av den beskaffenhet, att ledningen av detta krigsfolk
omedelbart fråntogs ärkebiskopen. Anklagelsen har tydligen
gått ut på att ärkebiskopen tillvällat sig medel som han haft
om hand. Konungens förständigande till kapitlet i Lund att
hålla förhör om huru mycket Didrik Slaghæk kan ha
utbetalt till krigsfolket, torde visa detta.
Med Didrik Slaghæks fängslande och anklagelsen mot
honom var det att vänta att alla hämningar gentemot den
mäktige skulle upphöra. En ny anklagelse fördes
omedelbart fram. Den hade sitt ursprung i det förhållande till
påvestolen som Stockholms blodbad och händelserna
därefter fört konungen in i.
I Stockholms blodbad hade de två biskoparna Matthias
av Strengnäs och Vincent av Skara mist livet. Något senare,
i början av februari 1521, hade priorn och flera av bröderna
i Nydala kloster blivit dränkta. Privilegium fori hade
groft kränkts. Ryktet om dessa våldshandlingar hade
nått till Rom, och inte minst hade Johannes Magnus, den
senare ärkebiskopen av Uppsala som Sten Sture ackrediterat
vid kurian, vitt och brett utlagt texten ur svensk synpunkt.
På våren 1521 hade Christiern II begärt att de två electi
Jens Andersen och Didrik Slaghæk skulle provideras till de
lediga biskopsstolarna i Strengnäs och Skara. Påven svarade
med att begära uppgift om orsakerna till vakanserna, och
Christiern II hade måst inkomma med en redogörelse —
enligt honom var det inte fråga om någon avrättning;
biskoparna hade konungen ovetande, mist livet i ett upplopp
av soldatesken på Stockholms slott; konungen vore oskyldig.
Redogörelsen blev föredragen vid kardinalkollegiets
sammanträde den 14 juni1. Ett par veckor senare upptogs den
till förnyad behandling. Leo X meddelade då att han
är-nade sända brodern Franciscus de Potentia av
gråbrödra-orden till Danmark. Konungen hade att fria sig inför denne
1 Allen III: 2, 454 (anm. 48); Acta pontificum Danica VI, 354; jmfr 336 f.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
