Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den medeltida renässansen».
199
ställningar om riddarskap (»chivalry») och romantisk kärlek,
som så djupt genomträngde hans tankar, hur Boccaccio lånade
grunddragen i sina noveller från gamla franska fabliauer och
hur Dante uttryckligen förband miniatyrmåleriets ursprung med
staden Paris 1, dessa författare har ofta uppehållit sig vid denna
åsikt om en renässans under slutet av 1100-talet och början av
1200-talet, en renässans inom medeltidens gränser, en lysande,
men delvis helt förfelad strävan att för mänskligt liv och
mänsklig tanke göra vad som sedan utfördes under 1400-talet» 2. Pater
ansluter sig helt till denna uppfattning. Den nya inställning till
livet, som fick så många fängslande uttryck i 1400-talets Italien,
den kan onekligen tydligt spåras redan under slutet av
1100-talet och början av 1200-talet inom konst och litteratur i
Frankrike 3.
1 Den franske forskare, som ivrigast bemödat sig om att sätta italiensk
konst och dikt i samband med franska källor var, som ovan nämnts,
Le Clerc. Att det är dennes redan omnämnda stora översikt över den
franska litteraturens betydelse för den italienska, som, direkt eller i andra
hand, varit Paters källa, när han utformade den här citerade satsen, synes
framgå av följande parallellställen. Med Paters ord om den helige
Franciskus kan man jämföra följande passus hos Le Clerc: »L’apötre
d’Assise, le fondateur et le général des fréres Mineurs, en comparant sa
milice å la chevalerie de la Table ronde, parlait comme le peuple, la langue
des romans». Histoire littéraire de la France XXIV, s. 557. Pater kan också
ha lagt märke till att Renan, Le Clercs medarbetare, i sin berömda essay om
Franciskus (1866) låtit denne få sitt ursprung i »la poésie provengale».
Renan skriver: »Il aimait les troubadours; il les prit å plusieurs égards
comme modéles. Il priait et chantai en leur langue. De leur nom (jugleor),
il appellait ses disciples des ’jongleurs de Dieu’». Nouvelles études d’histoire
religieuse, Paris u. å., s. 320. Det kan i förbigående påpekas, att det
tydligen är under inflytande från Renan, som Anatole France i kap. 19 av sin
roman Le lys rouge låter Choulette utveckla sin uppfattning av Franciskus.
Att Boccaccio stod i skuld till den franska fabliaun, hade Le Clerc ingående
påvisat i sin nämnda översikt, Histoire littéraire de la France XXIV,
s. 585 ff. Till Dantes intresse för det franska miniatyrmåleriet återkommer
Le Clerc upprepade gånger, a. a. XXIV, s. 285, 555 f.
2 W. Pater, a. a. s. 1 f.
3 Pater, a. a. s. 2 f.: »Here and there, under rare and happy conditions,
in Pointed architecture, in the doctrines of romantic love, in the poetry of
Provence, the rude strength of the middle age turns to sweetness; and the
taste for sweetness generated there becomes the seed of the classical revival
in it, prompting it constantly to seek after the springs of perfect sweetness
in the Hellenic world. And coming after a long period in which this instinct
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
