Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Slaget på Brunkeberg och dess förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Erik Lönnroth.
allmogen och erhöll löften om skatt. Därmed hade han
vunnit en viktig framgång. Uppland dominerade genom sin
folkrikedom och gamla ledarställning bland de uppsvenska
landskapen. Hans svenska anhängare värvade folk; den
stundande vapenmätningen kastade sin skugga framför sig
Rådets ledande män utanför riksföreståndarens och
Axelssönernas krets, biskoparna, sågo med förfäran det
blodiga avgörandet närma sig. De försökte med all makt att
få en fredlig uppgörelse till stånd; de hade själva allt
intresse av att få spela rollen av medlare mellan två
jämnbördiga motståndare i stället för att underkasta sig
segraren i vapenskiftet. De hade en ivrig och vältalig
företrädare i ärkebiskop Jakob Ulfsson, som från sitt slott Stäket
sökte påverka både Christiern, Sturarna och det svenska
rådet i Stockholm.
Den 21 september meddelade Jakob Ulfsson och biskop
Henrik riksrådet, att den förre fått ett brev från konungen
med innehåll, att om denne än hade sådan makt, att hän
kunde bliva sina ovänner övermäktig, skulle han ändå nöja
sig med att låta ärkebiskopen m. fl. vara fullmäktiga till ära
och rätt d. v. s. fortsätta förhandlingarna med orubbad
auktoritet. Med hänsyn härtill uppmanades rådet att göra allt
för att avvärja striden och meddela Sturarna, att man
funnit »ett annat gott medel» 2. Den 25 september skrev Jakob
Ulfsson till Sten och Nils Sture, förehöll dem, hur Upplands
allmoge stod på Christierns sida, meddelade dem rådets i
Stockholm uppmaning att undvika blodstörtning och rikets
fördärv och rådde dem att komma »på fredsvis» till
Stockholm 3.
Samma dag detta brev avsändes fick Jakob Ulfsson bud,
att Nils Sture hade lämnat Västerås och drog Sten Sture
till mötes. Den 26 september sökte en söderifrån
kommande truppstyrka, som anfördes av Karl Knutsson (Gerä) och
1 Styffe, Bidrag 4, s. 6 f.; Sveriges Traktater 3, s. 317; Reuterdahl a. a.
s. 544 f.
2 Reuterdahl, a. a. s. 546 f.
3 Styffe, Bidrag 4, s. 6 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
