Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Slaget på Brunkeberg och dess förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Erik Lönnroth.
på Norrmalm och såg vid 11-tiden, hur de två slaglinjerna
möttes på Brunkebergs sluttning \
IX.
Den föregående utredningen har visat vilka politiska
makter, som drabbade samman i slaget på Brunkeberg.
Kung Christierns här kan ej betraktas blott som en dansk
invasionsarmé, trots att det danska uppbådet utgjort dess
kärna och troligen dess numerärt mest betydande inslag.
De främsta av Upplands adel befunno sig med ett uppländskt
bondeuppbåd på den kungliga sidan. De anfallande
härarna anfördes av Sten Sture, Åke Axelssons måg; Johan
Åkesson, son till den sistnämnde; Gustaf Olsson, svåger till Åke
Axelsson; Nils Sture, som hade län i Bergslagen och i
Småland och godsintressen i Danmark; Arvid Trolle, Ivar
Axelssons måg; Johan Christiernsson, Sten Stures svåger; Karl
Knutsson (Gera) och Erik Magnusson (Örnefot), som 1467
voro Axelssönernas hövitsmän i Östergötland; Laurens
Haraldsson till Ed i Östbo, Arvid Trolles svåger, samt Knut
Posse, som hade sina gods- och länsintressen i
Vänerland-skapen och som följande år blev Erik Axelssons svåger. Med
Sten Stures här följde ytterligare väpnarna Karl Bengtsson,
Ake Axelssons svåger, och Lindorm Björnsson till Sjögerås
i Vilske härad; i Nils Stures här befann sig dalkarlarnas
hövitsmän Hans Djäkn, som den 14 oktober uppträdde i
riksrådet och deltog i det beslut, som upphävde
utlänningarnas delaktighet i städernas styrelse2. Sturarnas krigsfolk
1 Ibidem, s. 550.
2 Reuterdahl a. a. s. 549 f.; Styffe, Bidrag 4, s. 10 f.; jfr deltagarna i
Vadstenamötet den 4 september med deltagarna i rådsmötet den 14 oktober
i Stockholm, Privilegier för Sveriges städer 1, s. 166 f. Om Lindorm
Björnsson och Laurens Haraldsson se Styffe, Skandinavien under unionstiden, 3
uppl., Sthlm 1911, s. 167 och 198. Knut Posses godsförhållanden framgå av det
register på hans jordabrev, som ingår i Röda nummer 246, K. A. Redan
fadern, Lage Posse, var förlänad med Kollandsö socken samt Eds, Laxarby och
Tissleskogs socknar i Dalsland, som hustruns förfäder haft i pant. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
