Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den europeiska kopparmarknaden under 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Eli F. Hecksclier.
var det motsatta. Ty ju lägre de utländska kopparpriserna
voro, desto mer kunde den svenska cirkulationen behålla
av kopparmynt, desto mindre blev utflödet under
förutsättning av en viss utmyntning, och omvänt. Att Gustaf Adolfs
mycket självständiga initiativ på denna punkt misslyckades
är alltså minst av allt ett uttryck för ökad utländsk
konkurrens med den svenska kopparen.
Utmyntningens storlek är i det närmaste fullständigt
känd för alla år och återges i den längre fram meddelade
tabellen (s. 236), där också det efter utmyntningen
disponibla beloppet särskilt redovisas K I någon mån följde
överskottet samma kurva som produktionen, men avvikelserna
voro viktiga. Båda nådde maximum under femårsperioden
1646/50; men under den följande tiden, fram till 1680, steg
i allmänhet utmyntningen högre än förut, och överskottet
sjönk därför då starkare än själva produktionen. F. o. m.
1692 gick utvecklingen däremot i rakt motsatt riktning, i det
att kopparmyntningen då inställdes, fullständigt t. o. m. 1706
och så gott som fullständigt t. o. m. 1709. Under denna
senare tid inverkade produktionens nedgång därför icke på
det disponibla beloppet, och för hela sextioårs-perioden
1651—1710 var överskottet över utmyntningen jämnare än
produktionen. Men liksom under tiden fram till 1650 blev
ojämnheten efter 1710 tvärtom skärpt genom utmyntningen,
i det att överskottets nedgång då blev ännu häftigare än
produktionens eget. I siffror uttryckt var överskottet på
Gustaf Adolfs tid mycket växlande, mellan 530 och 1535
ton, men steg 1646/50 till omkr. 1850 ton, vilket som sagt
var maximum för en femårsperiod. Fram till omkr. 1685
höll det sig därefter i allmänhet mellan 1100 och 1400 ton
1 Utmyntningen efter Wolontis bil. F, varvid dock hela det för
mynt-ningen använda beloppet gårkoppar, icke endast den efter avbränningen
återstående, faktiskt utmyntade mängden, har lagts till grund; avbränningen
beräknades till 2 1/2 % (Wolontis 153 n. 2). Wolontis’ siffror avvika för de
särskilda åren delvis ganska mycket från de tidigare alltid använda, som
meddelas i A. W. Stiernstedt, Om kopparmyntningen i Sverige I (Sthlm
1863); för perioden under ett är resultatet däremot föga avvikande från det
förut erhållna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
