Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den europeiska kopparmarknaden under 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparmarknaden under 16 00-talet.
259
av gammal mässing, som i landet oppköpes .... Man kunde
väl tänkia, att till desse koppar- och mässingsbruk en vacker
quantité svensk koppar årligen skulle utgå,____men så köpes
alltid någon tysk och främmande koppar, gammal mässing
och koppar sammansamkas på åtskillige orter, verken hålles
aldrig i stadig gång, och mässingsverken drives nu mäkta
lamt, sedan svenske trån är vorden mer begärlig och på de
orter försåld till vilke desse tillförene hava haft den bästa
handel». Hamburgs ställning som subsidiär marknad till
Amsterdam framträder i denna teckning, med i stort sett
samma prägel som metropolen men något starkare inverkan
från de torftiga tyska kopparverken och samtidigt
väsentligt större räckvidd för bearbetande verk för både koppar
och mässing, med svensk vara som alldeles övervägande
utgångsmaterial och svensk mässingstråd som gynnad
konkurrent.
Odhelius har också utförliga redogörelser för
marknaderna vid Medelhavet: Venedig, Genua, Livorno, Rom och
åtskilliga andra. Ungerns, Steiermarks och Tyrolens koppar
spelade där helt naturligt en mycket större roll än längre
norr ut och dominerade Venedigs handel, varifrån dessa
kopparkvaliteter också fördes vidare söderut, bl. a. till Rom.
Däremot konstaterade Odhelius att Livorno försågs med
svensk koppar via Holland och att Genua visserligen fick
något från Tyrolen genom det milanesiska området men
mest svensk koppar från Holland och England. Också i
Cadiz var det mesta av den koppar Odhelius såg av svensk
härstamning. Framställningen blir enformig genom sin
ständiga upprepning av den svenska kopparens övervikt, men
det kan icke hjälpas. Japansk koppar nämnes icke i något
av dessa fall, vilket visserligen icke behöver betyda att den
helt och hållet saknades, men däremot så gott som säkert
att Odhelius sällan stötte på den. Att han ej av någon
ekonomisk chauvinism uteslöt den bevisas icke blott av
mannens allmänna läggning utan också av att han tveklöst i en
mängd fall omtalade andra slag av icke svensk koppar.
Vad som nu har sagts hänför sig i första rummet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
