Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Per Nyström.
Det var enligt Thorild de vise, som skulle fostra fram
detta allmänna förstånd, genom vilket först »folkets höghet»
förverkligades. I numret 3 —4 av Den Nye Granskaren skrev
han: »Det enda villkor för ett folks frihet och sällhet är
förstånd. Det åter ger höghet och styrka. Men förstånd födes
av sanning. Och sanning hämtas ur naturen och tingens
varelse av de stora snillen. Den yrkas, den upplyftes i lära
och exempel av de ädle och förtjänte män. — — Ett folk
utan upplysning är ett omyndigt barn. Eget förstånd,
självständigt förstånd är ett folks höghet, den enda eviga grunden
för sällhet. Ett svagt folk är ett gäckspel för alla tidens
och maktens nycker, så som en svag människa för allt vad
som är omkring henne» 1. Genom sin forskning, sin
observation skulle de vise i naturen finna reglerna för
samhällslivet. I och med att dessa blevo evidenta steg det allmänna
förståndet. »Det verkligt rätta måste uppsökas i naturen»,
hade han ett par år tidigare skrivit i »Upplysningar till
Zöpfen», »all lag som är en stiftning är ett nonsense».
Såvida den inte är ett uttryck för den eviga naturen. »Allt
vad som är ett villkor för människovarelsens bestånd och
väl är en lag. Den måste tagas ur tingens väsende. Den
kan icke skapas. Den är nödvändig som naturen själv.
Överheten (överherren) gör icke mer än uttrycker den i
ord» 2. Endast den dåraktiga despotismen, tillade han i Den
Nye Granskaren, vill driva ut de visa ur landet; en god
regering hedrar dem som landets ljus och gudomlighetens
röster. De hedras med förtjänstens rätt. Och förtjänstens
höghet är naturens egen rangskala. Som åtminstone i det
tysta allmänt erkännes. — Om de vise hindrades att bedriva
»fri undersökning» och att yttra sig, så skulle de göra det
ändå. Förgäves skulle makten söka trampa själens krafter.
»Hämma en enda naturens kraft — och I skolen se
brytning, våld, oro !» 3.
1 Thorild, Skrifter II, 21.
2 Thorild, Skrifter I, 417.
3 Thorild, Skrifter II, 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
