Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Fredrik Lagerroth.
När det väl en gång bestämts, att räfsten skulle avse
administrationen under minorenniteten, kunde ansvaret direkt
anknytas till en uttömmande positivrättslig bestämmelse. I
§ 14 av 1660 års additament fanns nämligen stadgat, att
änkedrottningen och de fem riksämbetsmännen skulle riket
regera och förestå »såsom de inför Gud, h. k. m:t och
samtliga riksens ständer vele till svars vara». En läsning av
protokollen planerades redan vid riksdagen men synes ej ha
blivit av. Tynell stannar med detta meddelande, då han söker
det historiska ursprunget till den för Sverige och Norge
egendomliga metod för rådsansvarighetens utkrävande, som
protokollsgranskningen utgör 1. Den historiskt orienterade måste
dock veta, att en granskning av protokollen verkligen kom
till stånd, utövad visserligen icke av ett ständerutskott vid
riksdagen men av tvenne ständerkommissioner, som arbetade
oberoende av riksdagens bortvaro. Man måste erkänna,
att denna granskning blev effektivare än någon senare. Det
är ej underligt, att den blivit ihågkommen och satt märken
i grundlagstiftningen.
Den första ständerkommissionen hade blott en
granskande uppgift. Den redde ut vad som skett i fråga on^
inkomsters minskning och utgifters förhöjning. Påpekandet
av att utgifter ägt rum utöver staten innebar ej en anklagelse,
blott ett konstaterande av faktum. Omistliga voro protokollen
ej för sådant. Stater och utanordningsbrev gåvo tillräckligt
besked därom. Protokollen fick kommissionen också del av
blott i extrakt, verkställda av ledamöter, som tillika voro
ledamöter av kansliet2.
Först vid 1680 års riksdag blev det fråga om ett
verkligt ansvar, i det att på konungens initiativ en ny
ständer-kommission tillsattes för att avdöma målet. Därmed blev
protokolläsningen omistlig. Man måste nämligen i pröto-
1 Tynell a. a, s. 3.
2 Varenius, Räfsten med Karl XI:s förmyndare II. Den undersökande
kommissionen av år 1675, särskilt ss. 3.3 o. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
