Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 69
Faktiskt skulle de komma att intaga samma ställning som
de forna riksråden.
Av flera än 4 à 5 statsministrar såsom chefer för var
sitt departement samt kanslipresidenten såsom chef för
utrikesdepartementet skall konseljen för angelägna och
riksvårdande ärenden icke bestå, och jämte denna konselj skall
ytterligare blott två konseljer behövas, en för justitieärenden
och en för ministeriella ärenden. De förstnämnda, som
angå människors liv, heder och egendom, fordra en särskild
grannlaga behandling och de senare tåla i anseende till
hemligheten ej att skötas i mångas närvaro. Varje rätt för
statsministrarna att besluta på egen hand synes han avböja
i och med att han förklarar det orådligt att lämna dem
sådan obestämd makt och influens, som i vissa andra länder
varit bruklig. Märkligt nog tillåter han dock »den generella
konseljen» att — ett dylikt medgivande förekommer redan
i mem. n:r 2 — såsom under den nya i^egimen faktiskt brukats
utan konungen sammanträda någon viss dag i veckan till
beredning och avgörande av mindre betydliga mål; dock så
att intet finge expedieras, innan det med konungens
underskrift på protokollet vore gillat och fastställt.
IV.
Har man i minnet vad här anförts om föregående
inhemsk författningsutveckling, blir det ej svårt att utan hjälp
av 1791 års franska författning förstå bestämmelserna i 1809
års RF om statsrådets ansvarighet.
Först måste dock åtskilligt sägas om rådets, nu
statsrådets, statsrättsliga ställning överhuvud.
Det bestämmes igen, ej blott att ett råd skall finnas
utan också av huru många och vilka ledamöter det skall
bestå. Det bestämmes ock i resp. § 4 och § 9, att konungen
skall taga råd av detta sitt statsråd och att dess medlemmar
äro ovillkorligen förbundna att sina meningar yttra. Det är
ett återvändande till frihetstidens, för att icke säga
landslagens, senast av Liljencrantz urgerade ståndpunkt. Dock äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
