Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Fredrik Lagerroth.
av Liljencrantz konstituerar en särskild konselj för
justitie-ärenden — vad mera än sådant som i § 25 omnämnes skulle
höra därunder ger regeringsformen ingen anvisning på —
med den skyldighet att till protokollet sig yttra, som
statsrådets ledamöter i 9 § i allmänhet är föreskriven.
Som en utövning av den styrande makten räknas icke
heller utnämning av de medhjälpare, konungen i ty fall kan
vara i behov av, d. v. s. ämbetsmännen. Uttryckligt säges
i § 28 ifrån att sådan utnämning, i den mån ämbetet är av
den art, att konungen fullmakt därå utfärdar, sker i
statsrådet utom när det gäller sändebud hos främmande makter,
vilka jämlikt § 32 utses i närvaro av utrikesstatsministern
och hovkanslärn. I och med att utnämning äger rum i
statsrådet, blir hela § 9 därå tillämplig. Särskilda
bestämmelser om statsrådens ställning till utnämningsfrågor lämnas
därutöver i § 33. Ämbeten och tjänster, varå konungen icke
utfärdar fullmakt, utser han utanför statsrådet eller lämnar
åt andra myndigheter att besätta, allt i enlighet med vad
han själv bestämmer i de instruktioner eller andra slags
normer, han i kraft av § 4 utfärdar för olika ämbetsverk.
I fråga om ecklesiastika tjänster, borgmästaretjänster o. a.
bindes dock i §§ 29—31 hans handlingsfrihet av hänsyn till
»förra vanligheten», som därmed grundlagfästes i större
utsträckning än det skett genom 1720 års RF § 40.
Entledigande av förtroendeämbetsmän äger alltid rum
utanför rådet. Först sedan konungen fattat sitt beslut,
anmäler han det jämlikt § 35 in fine i statsrådet, vars
ledamöter vare skyldiga att däremot göra underdåniga
föreställningar, om de finna sig skäl därtill äga. Nobiliteringar
enligt § 37 äga rum utom statsrådet liksom utdelandet av
riddarvärdigheter, som regeringsformen endast indirekt i §
39 omnämner som en konungens rättighet. Tydligen är
det därför, att så väl denna rätt som nobiliteringsrätten
tillkomma konungen utom statsrådet, som detta, när det
fungerar som konungens vikarie, ej alls får lägga hand därvid.
Som en yttring av den styrande makten skulle man
möjligen kunna betrakta den befattning konungen tager med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
