Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 79
§ 107, såsom i det följande skall visas, intresset knytes just
till detaljen i statsrådens verksamhet. Ansvarigheten kan
icke anses som ett surrogat för den parlamentariska
ansvarighet, von Engeström velat öppna möjligheter för genom
att låta ständerna utse riksråden från riksdag till riksdag.
Den blir ej politisk eller parlamentarisk, därför att
grundlagstiftaren med lätt ändring av ett uttryck i 1723 års RO §
13 stipulerat den för fel mot sådant, varom meningarna
synas aldrig kunna enas, nämligen »rikets sannskyldiga nytta».
Den koordination, som göres mellan statsråd i inskränkt
mening och statssekreterare — de förra tänkas ha »uti deras
rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets
sannskyldiga nytta», de senare förutsättas icke ha »med
oväld, nit, skicklighet och drift» sina förtroendeämbeten
utövat — visar, att man fortfarande icke räknat med den
ansvarighet pro eventu, som för det parlamentariska ansvaret
är karakteristiskt. I stället gäller det ett ansvar av det slag,
vår nu gällande strafflag stadgar i kap. 25 § 17: visar
ämbetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller
oskicklighet i sitt ämbete och är ej särskilt ansvar därå satt, straffes
med böter eller mistning av ämbetet för viss tid; äro
omständigheterna synnerligen försvårande, må till avsättning
dömas \ Sådant straff kan tydligen ådömas utan att någon
bestämd lagparagraf kränkts. Ämbetet självt, säger Samuley,
är källan till talrika plikter2.
Utifrån det betraktelsesätt, som ligger till grund för
nyss citerade bestämmelse i strafflagen, sidoordnade äldre
praxis och frihetstida grundlag brott mot lag med brott mot
salus publica. RF § 107 besjälas snarare av det
betraktelsesätt, som möter hos Samuley, då han mot varandra ställer
straffrätten, som har en absolut karaktär och prövar en noga
bestämd handling »strängt efter laga bokstäver», och
discipli-narrätten, som är alltigenom diskretionär, berör kompetensen
i allmänhet och icke förutsätter någon speciallag 3. Vad för-
1 Malmgrens grundlagskommentar, 3:dje uppl. s. 115.
2 Refererat efter Kjellén, Ministeransvarigheten s. 76.
8 Se Kjellén, Ministeransvarigheten s. 75 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
