Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 81
sin fulla motsvarighet. I dem heter det nämligen, att i fall
deputationen ej skulle finna fullkomlig upplysning av
riksrådens förklaringar, bör sådant — i 1760 års version »målet»
— in pleno refereras, att därmed vidare förfaras må, som
RO § 13 innehåller.
Det sakliga intresset för i rådet tillämpad praxis har
1809 års män tagit i arv från frihetstiden. Några ultimat
till vinnande av nödig rättelse får konstitutionsutskottet
visserligen icke tillställa råden — det blev ju till sist även
sekreta deputationen förbjuden att göra — men dess
anmärkningar bli dock, så visst som dess memorial icke äro
hemliga, statsråden bekanta och kunna, så auktoritativa som de
dock måste anses vara, icke undgå att få en motiverande
verkan å deras fortsatta rådslag. Någon rättslig möjlighet
att utnyttja dem på ett personligt sätt genom att såsom
skedde 1772 föreslå straff för de felande 1 har det
granskande utskottet lika litet nu som under frihetstiden. Först
plena kunna ge proceduren en personlig prägel genom att
i en skrivelse till konungen, som för i tankarna de
ständer-skrivelser, varigenom högstdensamme under frihetstiden
underrättades om redan skedda licentieringar, anmäla deras
önskan, att han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja
den eller dem, emot vilka anmärkning blivit gjord2.
Liksom i motsvarande frihetstida ständerskrivelser kunna
rimligtvis de i § 107 omnämnda motiven för missnöjet anges.
Relativsatsen »emot vilka anmärkning blivit gjord» inbjuder
nästan till ett referat av konstitutionsutskottets
anmärkningsmemorial. Den tryggaste vägen att få ändring till stånd
erbjuder dock § 89 3.
1 Lagerroth, Frihetstidens maktägande ständer II s. 205 f.
2 Uttrycket »nr statsrådet och ifrån ämbetet» kan te sig som en
pleonasm. I fråga om statssekreterarna, som hade genom § 10 fått en
dryg del av sin tjänstgöring förlagd utom statsrådet till rikets allmänna
ärenders beredning, hade det dock en viss mening. Mer sannolikt är
dock, att det tillgripits med hänsyii till frihetstidens licentieringar, vilka
medförde ett utstötande ur rådet men ej ett skiljande från ämbetet, om
man däri inbegriper själva rådsvärdigheten.
3 Om den frihetstida upprinnelsen till § 107 se och jfr Tynell a. a. bl. a, s. 3.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
