Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sture Bolin, Muhammed, Karl den store och Rurik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Muhammed, Karl den store och Rurik.
189
Det är härav tydligt, att förbindelser mellan kalifatet
och Västeuropa, hur livliga de till äventyrs än varit, aldrig
kunnat sätta annat än ytterst torftiga spår efter sig i den
myntstock, som skattfynden spegla. Vidare är det klart, att
inskränkningar av myntens giltighetsområden måste resultera
i en krympning av de i skattfynden ingående myntens
spridningsområden. Västeuropas skatter kunna alltså inte direkt
utnyttjas som källor för att klargöra det omstridda
frågekomplexet.
Det blir i stället nödvändigt att underkasta själva mynten,
de frankiska och de arabiska, en komparativ granskning.
Denna granskning låta vi börja med myntmetallen.
Under den egentliga merovingertiden var i frankerriket liksom
överallt kring Medelhavet guld praktiskt sett den enda
myntmetallen. Mot merovingertidens slut börjar i Frankrike också
silver användas, men först omkring 700 anses silvermynt
där ha börjat spela en större roll. Från och med 700-talets
mitt är silver nästan den enda metall, vari myntning ägde
rum 1.
Hur förhåller det sig i Orienten? I de delar av kalifatet,
som tillhört det bysantinska riket, präglades under den äldsta
arabiska tiden bara guldmynt, men silver var och förblev
myntmetall i de östliga områden, som tillhört Persien. Redan
på 600-talet möter oss dock silvermynt också i förut
bysantinska områden. Inemot år 700 blevo silver och guld fullt
samordnade inom den arabiska myntpräglingen. Efter 725 präglades
för långa tider framåt i kalifatets västliga delar främst
silvermynt, i Spanien uteslutande, i Afrikia, d. v. s. provinsen
de la monnaie au XIV:e siècle, Nicole Oresme, 1906; E. Babelon: La théorie
féodale de la monnaie, Mémoires de l’institut national de France 38: 1, 1909;
A. Dieudonné: La théorie de la monnaie à l’époque féodale et royale d’après
deux livres noveaux, Revue numismatique 1909; E. Born: Das Zeitalter des
Denars, Wirtschafts- und Verwaltungsstudien mit besonderer Berücksichtigung
Bayerns 63, 1924; W. Taeuber: Geld und Kredit im Mittelalter, 1933.
1 Rörande silvret i frankerrikets mynthistoria se de ovan s. 187 n. 1
angivna arbetena, vidare ett flertal uppsatser av B. Hilliger i Historische
Vierteljahrschrift fr. o. m. år 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
