Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, När och hur Finland blev svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tavastland och Karelen ha genom erövring lagts under
svenskt välde. Men Tavastland och Karelen voro endast
utkanterna av det medeltida Finland. Huvuddelen av det
medeltida Finland var Egentliga Finland och de långa
kustlanden längs Finska viken och södra delen av Bottniska
viken. Hur ha dessa landsdelar blivit svenska? Svaret är:
genom svensk missionsverksamhet, enligt tidens sed kanske
stundom bedriven med vapen, och främst genom svensk
kolonisation.
Den första kristna missionsverksamheten i Finland har
utgått från den ryska, grekisk-katolska kyrkan. Ryska
lånord i finskan bära vittne härom. De finska orden för präst,
kors, bibel, fadder och hedning äro av fornryskt ursprung.
I konkurrens och strid med den ryska missionsverksamheten
uppträder den svenska. Dess verksamhet kan i sina
huvuddrag följas genom en rad påvebrev[1].
När det svenska ärkebiskopsdömet 1164 upprättades,
fanns ännu icke något finskt biskopsdöme. Det första
påvebrev, som omnämner svensk mission i Finland är från 1171
eller 1172, och ställt till ärkebiskopen av Uppsala, hans
lydbiskopar och Guthorm jarl. Det visar missionen i sin
begynnelse. Finnarna ha med slughet sökt utnyttja missionen
till egen fördel. Påven Alexander III berättar, att finnarna
alltid, när en fientlig här hotar dem, lova att stå fast vid
den kristna tron och ivrigt begära predikanter och lärare,
men att de, då fienden dragit sig tillbaka, förneka tron och
förakta och hårdeligen förfölja predikanterna. Detta är gäckeri
med gud och den kristna religionen, finner påven. Han
manar därför den svenske ärkebiskopen och brevmottagarna
att taga sig tillvara för finnarnas list och bedrägeri och icke
låta dem taga sin tillflykt till deras hjälp och försvar, såvida
de icke överlämna de befästningar, som de möjligen äga,
eller ställa sådan borgen och säkerhet att de icke för
framtiden kunna komma undan eller bringa brevmottagarnas
klokhet på skam, utan bli tvungna att vidhålla sin kristna tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
