Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Eli F. Heckscher.
de maktägande ingalunda tillmötesgå bergsmännens krav på
en regress. I sitt svar till Bergskollegium (17/4 1729)
avvisade nämligen Kungl. Maj:t blankt hela ansökan, som
stridande mot alla, också utomlands, vedertagna principer för
bergverk på ädlare metaller, om vilka det enligt höga
ve-derbörandes mening borde gälla »att uti ju förmögnare
händer ett bergverk kommer att bedrivas, ju större nytta har
publicum theraf att förvänta». De ledande ställde sig alltså
för Kopparbergslagens del oreserverat på den kapitalistiska
ståndpunkten — vilket däremot ej alls var fallet med deras
inställning till järnbergslagen (till skillnad från järnbruken);
och fastän de positiva åtgärderna i kapitalistisk riktning
betydde ganska litet, så var det klart att man ingenting ville
göra för att motverka tendensen.
Också för det följande årtiondet har en partalsbok
undersökts, nämligen för år 1732, men den erbjuder icke stora
förändringar mot 1725, såsom var att vänta, och jag nöjer
mig för dess del med en hänvisning till den lilla tabellen
nedan s. 47. Däremot lönar det sig att, något mer än nyss
skedde, se på en ny inlaga, av år 1747, denna gång
åtskilligt tyngre vägande, därför att den kom från själva
Bergslaget och Falu stad i förening: den gör det fullt tydligt att
oron då enbart gällde fjärdeparternas spridning utanför
bergsmansståndet. I inlagan begärdes nämligen förbud mot
att fjärdeparterna söndrades från bergsbruket och
bergsfrälsejorden; inga andra än innehavare av hushåll i Falu stad
eller av bergsfrälsejord skulle enligt detta yrkande få inneha
gruvdelar i Bergslaget. Med hänvisning till sin resolution
av 1729 avvisade emellertid Kungl. Maj:t (16/4) denna
ansökan lika kategoriskt som den förra 1.
Nästa undersökta år är 1755 och visar att tendensen
fortfor men ännu icke hade prägeln av någon verklig
omvälvning. Totalantalet fjärdepartsägare hade sjunkit
betydligt, men nedgången i antalet brukande bergsmän var ännu
mycket starkare, nämligen med omkring hälften på ett tjugu-
1 K. br. 1729 o. 1747 (BO).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
