Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Eli F. Hecksclier.
Ett andra förlagskontor kom emellertid till stånd 1765,
och dess verksamhet ligger ganska klar med ledning av
Bergslagets arkivalier, som jag visserligen endast delvis har
bearbetat med detta syfte. På grundval av inlämnad koppar
fingo bergsmännen i förlagskontoret kredit intill värdet av
sina gruv- och hyttedelar samt »bruksrede», d. v. s. övriga
produktionsutrustning; och krediten tog åtminstone i stor
utsträckning form av driftskapital in natura, sålunda
gruv-och driftsförnödenheter ävensom sådana anvisningar som
satte bergsmännen i tillfälle att uppbära ved, kol och
magasinsvaror i gruv- och vedkontoren. Att döma av stickprov i
huvudböckerna kom krediten huvudsakligen från Bergslagets
egna fonder, främst gruvkassan, fastän det också förekom
inlåning från allmänheten, t. o. m. mot sedelutgivning, i det
att böckerna ha konti för »Sedelhavaren N:r, 1, 2» o. s. v.
Denna organisation blev ganska varaktig, i det att
räkenskaper förekomma fram till 1798.
Vid 1778/79 års riksdag ändrades emellertid
verksamhetens natur ganska grundligt, i det att Bergslaget då fick
tillåtelse att belåna koppar i banken till en sammanlagd
mängd av högst om kr. 225 ton, en tredjedel till en fjärdedel
av produktionen. Kreditens underlag utgjorde de alltid lika
användbara kopparsedlarna, som ju skapade dispositionsrätt
över kopparen; på detta sätt belånad koppar fick ej uttas
från kopparvågarna förrän den var såld och lånet återbetalat.
Det hela sköttes av Bergslaget självt, snart genom dess 1782
tillkomna direktion för de enskilda verken; en räkning
öppnades i banken, på vilken Bergslaget drog assignationer,
och verksamheten var till en tid förmånlig icke blott för
bergsmännen, som på grundval härav fingo låna hos
Bergslaget, utan också för detta självt. Men den penningförvirring
som inträdde efter 1789 tycks ha slagit hela systemet i spillror,
i det att lån i banken gåvos och måste återbetalas i
bankomynt men endast riksgäldsmynt kunde användas i bergslagen;
ett försök att gå över till lån i Riksgäldskontoret och
Riksgäldsdiskonten strandade på myntförvirringen, och det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
