Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Eli F. Hecksclier.
som man kan se av den stegrade gårkopparexporten efter
sekelskiftet.
Exporthindren verkade givetvis pristryekande på den
inhemska marknaden, och kort före exportförbudets
upphävande gjorde Bergslaget ett försök att skapa ett inhemskt
säljarmonopol. Det inrättade nämligen ett kopparkontor,
som skulle sälja all på Falu kopparvåg införd
bergsmanskoppar. När förlagskontoret 1766 hade kommit till stånd,
sammanslogos båda till ett »huvudverk» för Bergslaget, varpå
man ställde stora förhoppningar, också om det är svårt att
i den ytterst ojämna prisutvecklingen finna några bevis för
politikens resultat. Däremot är det tydligt att åtgärden
innebar ännu ett steg till enhetlighet, ty också avsättningen skedde
nu för gemensam räkning, så att de olika bergsmännens
vinst nu icke längre berodde på deras individuella möjlighet
att sälja kopparen med större eller mindre fördel, utan
utgick lika för alla i förhållande till vars och ens invägda
koppar. Emellertid stötte den försäljningskartell som
kopparkontoret innebar på stora svårigheter av det slag som
brukar utmärka karteller, nämligen i fråga om
sammanhållningen. Redan ganska tidigt ville en tydligen
inflytelserik deltagare bryta sig ut och kunde, enligt vad det uppgavs,
icke förmås att stanna på andra villkor än att själv bli insatt
i verksamhetens ledning. När samma tendenser senare
åter-kommo, sökte Bergslaget få myndigheternas stöd för den
gemensamma handelns bindande karaktär och trodde sig
också ha nått sitt mål. Men det visade sig 1768 att
Bergskollegium vägrade ålägga bergsmännen skyldighet att sälja
kopparen enbart genom kopparkontoret, i andra fall än då
de uppburo förlag, d. v. s. kredit, från Bergslaget; och detta
gällde icke de förmögnare, som hade största möjligheten att
bringa uppgörelsen i fara, om de söndrade sig från
monopolhandeln. Det är troligt att sammanhållningen särskilt
försvårades genom bergsmännens traditionella samhörighet
med de privata »förläggarna», köpmännen. Fastän detta
monopolförsök tydligen hade haft större möjligheter att
lyckas än det som staten tidigare gjort med inriktning en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
