Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Påven Alexander III:s septemberbrev till Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander III:s septemberbrev till Norden.
97
tagit resignationen och gett sitt samtycke till valet. Brevet
av 17. september (DS I, 88) slutligen är ett vanligt följebrev
till det sista privilegiet. Det kan inte vara annat än att
också bakom dessa tre brev står ärkebiskopen av Lund.
Det är stadfästelser gjorda av honom som påven bekräftar.
Återstår bland påvebreven till Norden endast de två
breven till ärkebiskopen av Uppsala och hans suffraganer
av 9. och 10. september (3, 6). Breven (DS I, 83; Sveriges
traktater I, 86) avser en reform i väsentliga stycken av
den svenska kyrkan, ett utrotande av missförhållanden och
missbruk som länge gjort sig gällande, kyrkans inordnande
under kanoniskt fasta och sanktionerade former. I den
mån de rådande förhållandena beröres i dessa brev, måste
källan vara av nordiskt ursprung. Reformerna som
foreskrives är grundade i den kanoniska rätten utan att någon
hänsyn tas till svensk sedvänja och rätt. Grunden är lätt
att finna för det senare, samma grund som Innocentius III.
anförde i ett brev av 1206 då han förvägrade ärkebiskop
Andreas Sunesen att få stadfästelse på några förordningar
som denne utfärdat. Innocentius skriver: »det har från din
sida ödmjukt supplicerals hos oss att vi måtte värdigas med
vår apostoliska konfirmation styrka och stadfästa dessa
förordningar. Vi har emellertid inte ansett att de bör till
bättre säkerhet uttryckligen konfirmeras, då vi genom en
sådan konfirmation skulle kunna få sken av att utfärda
allmän lag» (Bullarium Danicum 1198—1316, 47: Licet autem
ex parte tua nobis fuerit humiliter supplicatum, ut
institu-tiones illas confirmationis apostolice dignaremur munimine
roborare, ne tarnen per confirmationem huiusmodi ius
co-mune statuere uideremur, eas non duximus ad cautelam
specialiter confirmandas).
Till sju av de nio septemberbreven är ärkebiskop Eskil
tillskyndaren. Det är a priori antagligt att han är det också
till de två återstående. Detta blir så mycket antagligare när
man gör klart för sig vilken hans ställning var till den
svenska kyrkan. Såsom ärkebiskop av Lund var han
primas Svetiæ, därmed den fasta mellaninstansen mellan påve-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
