Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Bjurling, Specialtulltaxan för Skåne av år 1669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Oscar Bjurling.
Ifråga om tullsatsernas höjd anpassade sig myndigheterna
inte efter Skånes intressen utan efter rikets. Den tillämpade
svenska tulltaxan var helt konstruerad för det svenska
näringslivets förhållanden och innehöll ojämförligt högre satser på de
viktigaste nödvändighetsvarorna än den förut använda danska
taxan. Detta framkallade redan från början ett jäsande missnöje
inom alla lager av den skånska befolkningen. Även tullinspektören
i generalguvernementet (Jacob Barckman) såg sig omsider — av
omtanke om tullinkomsterna — nödsakad att påpeka år 1664, att
Skåne ej längre kunde konkurrera med »naborna» på den
internationella spannmålsmarknaden tack vare de högre tullbördorna,
varför också tullen för året hotade att bli »defect »1. Vid slutet av år
1667 utfärdades så en ny, för hela riket gällande tulltaxa. De
bestämmelser i denna, vilka voro av särskilt intresse för den skånska
exporthandeln, skapade emellertid genast opposition. I skånska
adelns besvär av år 1668 skildrades läget, efter vad det förefaller,
på ett träffande sätt. »Alldenstund hertigdömet Skåne haver på
någre års tid så märkeligen avtaget uti commercierna», heter det,
»att ej allenast främmande, som tillförene voro vane att bruka
deras handel där i landet med hästar, oxar, korn och annat och
därmed bragte store penninger in, äre störste delen alldeles
avvände och driva nu deras handel uti Danemark, utan också
in-ländske köpmän begynna att inrätta deras största kornhandel uti
Köge och andre städer uti Danemark, eftersom de det därifrån
kunna föra med mindre omkostnad, varutinnan hela hertigdömet
tillfogas en mycket stor skada, att vad som uti landet behöves,
såsom vin, salt, speceri och annat sådant mera, är uti ett osäjeligit
stort pris, ther igenom alle penninger bringas ut ur riket, theremot
alla andra varur, som falla där uti landet, äre uti mycket ringa
värde, så att det är bonden nästan omöjeligit till att kunna få så
många penningar ihop som han skall utgiva i sine utlagor, ty
anhålla Ridderskapet och Adelen ther sammastädes underdånigst att
Kongl. Maj:t i nåder ville vara betänkt, igenom vad medel
com-mercierne kunna jämbväl på then orten åter komma i flor» 2.
Även »samtliga borgerskapet» begärde vid riksdagen nämnda år
»moderation i stora sjötullstaxan på somliga utgående och
inkommande varor».
Kungl. Maj :t svarade på dessa framställningar, att »sjelfva
taxan vore ett bestående ting och icke kunde ändras, men om
något in particulari vore, som kunde betarfva någon moderation,
innan manufakturerna rätt komme igång, så skulle dem derut-
1 LAL. G en er al gu ver n em en t s a r k i v e t. Skriv. fr. ämbetsmän o. enskilda
1658—1664.
2 Heckscher, a. a., s. 662.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
