Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
223
Ur den danske kungens skrivelse till Norge om
fredsslutet anför Alin Fredrik VI:s ord att han måst avträda till
»den svenske Krone de Rettigheder till Kongeriget Norge,
som vi arvede fra vore Forfædre», ur instruktionen för hans
kommissarier, att dessa måste »iværksætte Norges
uafverge-lige Overgang under kongelig svensk Herredömme» och ur
ett sista förmaningsbrev av juni 1814, att norrmännen böra
»uden Vægring tilsværge Sverrigs Regjering den samme
Troskab», de förut svurit kungen av Danmark Någon
Norges underordning under Sverige i den mening Alin
uppfattar saken behöver dock icke ligga i orden. »Krona» är
icke alltid, såsom t. o. m. Forssell synes mena, åtminstone
när det gäller traktater, synonymt med »rike». Utbytet av
det senare ordet mot det förra är ju betingat av att riket
har en monarkisk styrelse och kan naturligtvis endast
förekomma i fråga om monarkier. Ordet kan där emellertid
också betyda konungamakt, och så kan i här gjorda citat
vara fallet2. De två sista uttrycken: »Kongeligt svenskt
Herredömme» och »Sverrigs Regjering» ge en viss anvisning
därom. Att norrmännen svärja Sveriges konung trohet är
en konsekvens av att de norska stiften »appartiendront . . .
à S. M. le roi de Suède». Att svenskarna också svära
Norges konung trohet är naturligtvis riktigt, så till vida som
efter 1814 den fysiske person, som sitter på Sveriges tron,
bl. a. också är Norges konung. Dock är han det senare i
följd av det förra och icke tvärtom. Och lydnadsplikten
mot Sveriges konung är betingad av att denne iakttar i
regeringsformen angivna konstitutionella former, medan samma
plikt vis à vis Norges kung är rent personlig, så visst som
denne kan välja vad former för sin maktutövning honom
lyster. Den svenska kungamakt, norrmännen tillsvidare äro
trohet skyldiga, är den personliga kungamakt, åt vilken 1809
års RF endast upplåtit några obetydliga reservationer 3. Med
rätta framhäver också Emil Hildebrand, som i föreliggande
1 Se Alin, Kielertraktaten s. 128 ff.
2 Se de olika i Svenska Akademiens Ordbok anförda betydelserna.
3 Se Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet; Scandia 1939 s. 70 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
