Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Fredrik Lager ro th.
var även folkrepresentationen, stortinget, underordnad
konstitutionen. Norges rike hade äntligen fått egna
handlingsdugliga organ. Också kan riksförsamlingen i sin adress
till den nye konungen förklara, att det norska folket,
lös-givet från sin urgamla förening med Danmark, genom sina
självvalda representanter konstituerat sig som en självständig
stat.
Som väntat var, funno sig icke svenskarna till rätta
med att norrmännen togo sitt öde i egna händer utan
stämplade dem som rebeller. Var en sådan uppfattning riktig?
Ser man saken enbart statsrättsligt, måste man besvara
frågan med nej. Den arveenvåldsmakt, som Danmarks och
Norges konung 1661 bekommit genom en sorts bemyndigande,
först för hela monarkien lämnat av Danmarks ständer
genom den s. k. arveenvoldsakten, och sedan för Norges
del av dess ständerrepresentation genom särskilt beslut, avsåg
blott Fredrik III och hans ättlingar på både svärds- och
spinnsidan. Någon rättslig möjlighet att överlåta makten
över någotdera riket på furste av annan dynasti hade
nämnde konung icke. Kongeloven § 19 förbjöd honom
även att skilja de båda länderna åt eller annorledes dela
sitt rike 1. I nämnda stycken hade den absolute konungen
lika liten makt som den konstitutionelie. Först ett
patri-monialrike kan fursten överlåta till en annan, men ett
sådant rike var dock Danmark-Norge icke. Fredrik VI
släpper taget över Norge i och med att han avstår sin rätt
däröver och löser norrmännen från deras trohetsed2 och
Karl XIII förvärvar därmed rent statsrättsligt sett icke någon
ställning som dess överhet. Om man tänker sig att Fredrik
VI velat förvandla Norge till en oldenburgsk sekundogenitur
och till den ändan överlåtit sin makt till någon sin frände,
1 Då Reuterskiöld, Den svensk-norska unionsförfattningen s. 3 säger,
att kungen stod över all lag och således även kunde ändra Kongeloven,
förbiser han att Kongeloven § 3 just gör undantag för Kongeloven själv.
2 Om svårigheterna för Fredrik VI att effektuera utfästelsen om Norges
avträdelse se Varenius, Carl Johan och Danmark ss. 6 och 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
