Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvad jag hörde på Oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOEL
3) Damernas skönhetstäflan.
4) Herrarnas fulhetstäflan.
3) Höjdhoppning.
6) Potatislöpning.
7) Repdragning. i
Nummer ett var utomordentligt roande nummer, tre och fyra
afgjordes genom allmän omröstning, och nummer sju var mest
”spännande.” Engelsmännen hade bland sina repdragare flera col-
lege-atleter och hade dessutom träffat öfverenskommelser angåen-
de alla detaljer. Vi amerikaner visste knappast, hvilka af oss, som
skulle draga, innan sjelfva det afgörande ögonblicket var inne.
Der stodo vi nu åtta mot åtta. På den engelska sidan voro alla
med ett undantag unga, viga, morska och tvärsäkra män. Jag
skall exempelvis nämna några på den amerikanska sidan. Major
Pond, som var vår kapten,” är sex fot och tre tum lång och väger
omkring 260 eng. pund. Närmast i ordningen kom underteck-
nad, sex fot och en och en half tum lång och vägande 240 pund, se-
dan Barrow, brandchefen från Brooklyn, vidare Parkinson, en
bred och solid affärsman från New York, sedan en skotsk amerikan
samt dr Floren, min reskamrat, och tvenne andra. Engelsmännen
sökte öfverrumpla oss genom att "hugga i,” innan kommandoor-
det uttalats. Knepet hade icke åsyftad verkan. Nu klämma vi
till på allvar! Majoren kommenderade, som om han skulle göra
sig hörd öfver prärien. Hans solida gossar lydde också hans dun-
drande kommando. Vi drogo upp eller rättare promenerade bort
med engelsmännen flera gånger. Segern var vår. Vi hade vun-
nit den så lätt, att en af de våra hånande sade:
Fem af oss kunna draga upp åtta utvalda bland er.” Detta
var något hårdsmält för engelsmännen, hvilka emellertid svarade:
det der skulle Ni aldrig kunnat gjort, om Ni icke haft de der —
svenskarna med.”
Det är brukligt att mot slutet af sjöresan gifva en konsert.
Vi hade äfven en sådan och dertill en af finfinaste slag. Biskop
Gray hade detta om händer. Den kollekt, som vid detta tillfälle
upptogs, tillföll sjömännens barnhem i Liverpool. Tallriken bars
omkring af den berömda skådespelerskan Julia Marlowe.
Kapten Braes var en treflig herre och en skicklig sjöman. Vi
tyckte alla om honom. Jag besökte honom i hans arbetsrum och
tog då reda på, hvilka produkter vårt skepp medförde till Eng-
land. Det var som följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
