Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Hvad jag hörde på Oceanen [Forts.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SRESYSE I
inträde vid Köpenhamns universitet. Åtta stycken allmänna tid-
ningar, åtskilliga religiösa och en nykterhetstidning utgifvas samt
dessutom några tidskrifter. Isländarne äro till bekännelsen lu-
theraner. De äro sannolikt det mest lojala, oskyldiga och ren-
hjertade folk på jorden. Dråp, stöld, förfalskning och grym-
het äro nästan okända bland dem. Den årliga utförseln från Is-
land uppskattas till sex millioner pund torsk, sju tusen pund ej-
derdun, fem tusen stycken hästar och närmare en half million får.
Befolkningen uppgår till 78,000.
Grönland. — Omkring år 876 eller 878 strax efter Islands
upptäckt drefs en Gunbjörn af vidriga vindar till en öde och ens-
lig ö. Han lyckades dock att rädda sig sjelf och äfven skep-
pet samt återvände till Island, der han berättade, att han sett ett
land med stora, hvita berg norr om den lilla ön. Nära ett hundra
år senare gjorde ett par isländare ett lyckadt försök att finna Gun-
björns-skär.
År 982 eller 984 seglade Erik den Röde, härstammande an-
tingen från Norge eller Bohus i Sverige, till detta namnlösa land,
beredd att der uppehålla sig den tid af tre år, som han till följd af
ett begånget dråp måste tillbringa utomlands. Efter en resa af
omkring 250 mil passerade han det nuvarande kap Farwell och
landade omsider vid det nuvarande Julianes-haab. Han tillbrin-
gade de tre åren i det nya landet, som han kallade Grönland, tro-
ligtvis för att ditlocka nybyggare men ock på grund af dess gröna
betesmarker. På våren 986 återvände Erik till Grönland med 25
skepp samt en last af män, boskap och förråd. Fjorton stycken
af dessa skepp nådde sin bestämmelseort. Den första kolonien
var nu grundad och blomstrade högeligen. Fiskerierna voro ut-
märkta. Ilandelsskepp började snart besöka Grönland, och grön-
ländarne sjelfva seglade öfver "kända och okända vatten.” Det
tycks som klimatet varit mildare än nu, och kolonierna trängde
derför ganska långt in uti landet. Då Grönland befann sig på ’
höjdpunkten af sin blomstring funnos der enligt isländsk auktori-
tet 280 större eller mindre nybyggen med åtminstone 17 kyr-
kor och åtskilliga kloster. Redan år 1000 hade Leif Eriksson af
konung Olof i Norge blifvit sänd till Grönland för att kristna det.
År 1112 blef en viss Erik biskop i landet. Samme Erik blef 1121
af biskopen i Lund, Sverige, ordinerad till biskop af Vinland och
reste dit, åtföljd af prester och kolonister. År 1126 fick Grönland
sin egen ordinerade biskop uti en viss Arnold. Han efterträddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
