Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. De svensk-amerikanska sångarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
alla kommit upp på scenen svarade d:r Victor Nilsson från Minne-
apolis på välkomsthelsningen.
Sängarne ville med rörda känslor uttala sitt tack för det
hjertliga mottagandet. Hr Hedlund hade sagt, att göteborgarne
, blifvit förekomna: men så förekommande som de varit denna af-
ton, hade främlingarne ej kunnat vänta sig. Det vore glädjande,
att sångarne möttes så oreserveradt i sjelfva det reserverade Gö-
teborg. |
Vi ha — fortfor tal. — ej kommit hit för att täfla med sån-
gens söner, ej för att visa hvad vi sjelfva kunna åstadkomma,
utan fastmera för att bringa en helsning från det stora landet,
der landsmännen helt naturligt slutit sig till hvarandra. Motta-
gen hvad vi ha att gifva, vi skola söka göra vårt bästa!”
Så stämde den stora kören upp Wennerbergs "Hör oss Svea.”
Det var kraft och känsla i sången, sammansjungningen var ypper-
lig och textuttalet rent. Bifallet blef stormande.
Vice häradshöfding P. Lamberg talade derefter för sångar-
nes anförare.
Den svenska sångkonsten hade ju en mängd berömda namn,
som vunnit rykte i utlandet, der ock våra svenska studentkörer
gått segrande fram. Att också bland dem af Sveas söner, som nu
sökt sig hem öfver Atlanten, finnas vackra och klangfulla röster
hade nyss hörts. Men till god körsång fordras ej endast ett an-
tal sångare, dessa skola ledas, intresseras, uppmuntras, för så vidt
det skall bli något resultat. Då talaren nu på de närvarandes väg-
nar ville vända sig till direktör Johan Örtengren, så var det icke
till en för den svenska musikintresserade allmänheten främman-
de; tvärtom hade nog många honom i godt och tacksamt minne
sedan han utgjorde en prydnad för k. operan. Och sedan hade
ofta till oss trängt ryktet om honom, synnerligast som Chicago
Glee-klubbs segervane anförare. Ett hjertligt tack för trofast och
skickligt arbete för den svenska sången! Vi hemmavarande sven-
skar äro tack skyldiga till enhvar, som sprider kännedom om Sve-
rige och dess kultur.
Ett lefve åtföljdt af hurrarop utbringades för direktör Ör-
tengren, som uttryckte sin tacksamhet, och han anmodade Glee-
klubbens medlemmar att sjunga en sång. På ett i hög grad an-
slående sätt utfördes derefter Witts "I natten.”
Hoffotografen Aron Jonason hade derpå ett humoristiskt,
af bifall ofta afbrutet anförande till ära för eliten af den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
