Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Konstutställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 159 —
ensidiga, sjelfva skulle hafva den offentliga kritiken om händer.
Nej, det dugde icke, en utomståendes sunda, fördomsfria omdöme
begriper saken bättre. Artisten framhåller nödvändigheten af
konststudier för att förstå konst. Man svarar honom: har icke
konstkritikern X studerat konst? Han har visserligen aldrig hållit
en pensel i sin hand, men han kan icke kuggas i konsthistoria.
Han går på hvarenda utställning, och han har sett de stora tafvel-
gallerierna i hela Europa, så det skulle aldrig kunna hända ho-
nom, att han toge fel på en äkta "Frans Hals” eller en äkta "van
Dyck.” Han borde väl förstå konst; hans oförvillade omdöme är
ej fånget i skolor” eller ensidigheter. Detta må vara sannt, men
vi fråga: kan icke denne kännare ofta stå framför en tafla eller”
en skulptur försjunken i beundran utan att märka karakterslöshet
eller rent af grofva misstag 1 både teckning och färg, hvilka en
konstnär omedelbart på grund af sina fackstudier upptäcker?
Låtom oss taga ett exempel från ett annat område t. ex. musiken.
Herr Y. har visserligen aldrig rört ett musikinstrument i hela
sitt lif, men har ett godt musikaliskt öra och har hört konserter,
oratorier och operor och de största musikaliska förmågor både i
Amerika och Europa. Borde icke Y. med sitt präktiga öra, som
lyssnat till så mycken skön musik, och oförvillade musiksinne,
som ej har någon aning om alla dessa slitningar mellan olika rikt-
ningar, ingen aning om alla dessa otaliga detaljsaker inom sång
och musik, borde icke han blifva en rättvis musikrecensent? Hvar-
för skickar man icke upp honom att recensera de stora symfoni-
konserterna och operorna? Nej, det vore ju löjligt. Men hvar-
för anser man, att det oinvigda ögat inom måleriet och skulpturen
skulle vara träffsäkrare än det oinvigda örat inom musiken? Vi
dröja vid dessa förhållanden för att påpeka vigten af en sann och
kompetent offentlig konstkritik, ty på den hvilar ett icke obe-
tydligt ansvar. Fackkunskapen borde äfven härutinnan komma
till större rätt. Tyvärr är det sannt, att artisterna i allmänhet
göra sig skyldiga till ensidighet, afundsjuka och partisinne, men
många undantag finnas dock: konstnärer, som lugnt från en fri-
gjord ståndpunkt bedöma konsten. Allmänhetens smak måste
uppodlas och ledas åt det rätta hållet, så att ögonen öppnas för
det stora, ädla, enkla inom konsten. Den verkliga konsten och
dess idkare böra uppmuntras och hjelpas, humbug och falsk
konst böra utrotas.
Öfverhufvud taget befinner sig konsten för närvarande på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
