Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Mot Norrland i sällskap med journalisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 —
kande, från Danmark och Norge väntas ännu beslut i frågan. Af
inledaren föreslagna resolutioner, hvilka afsågo fortsättning af un-
derhandlingarne, antogos.
Följde så diskussion om den andra frågan, den literära egan-
derätten inom pressen, den fråga, som ur principiell synpunkt var
den vigtigaste, med hvilken kongressen hade att sysselsätta sig,
och som också redan från början visade sig vara af den beskaffen-
het att framkalla mycket starka meningsskiljaktigheter. Frans-:
mannen A. Bataille och tysken A. Osterrieth framställde här re-
solutioner af följande lydelse:
1) Det är önskvärdt att alla tidningsartiklar, som utgöra
frukten af ett tankearbete (qui constituent des oeuvres Mesprit),
skyddas såsom sådana utan något vilkor eller någon inskränkning.
Orsak finnes ej att göra skilnad mellan politiska och andra ar-
tiklar.
2) Dock måste man för tidningsartiklar erkänna en viss
citationsrätt i mån af den offentliga diskussionens kraf.
3) Reproduktionen af rena pressunderrättelser (informations
de presse) är förbjuden, i det fall att den har karakteren af en
illojal konkurrens.
Till detta resolutionsförslag hade sektionen ställt sig i ganska
stark mån afvisande, i det den samma ville styrkt punkterna 1
och 2 samt till 3 göra följande tillägg: Utsättande af signatur
och angifvande af källan äro nog att visa det någon illojal kon-
kurrensafsigt icke förefinnes. Författaren har alltid tillfälle att
vid ansvar förbjuda reproduktion af sin artikel.
Denna ändring, som i sektionen förordades, i synnerhet af
hrr Branting och Humbert (deputerad, fransman), påyrkades yt-
terligare af den senare i ett med sydländskt lif och kraft fram-
sagdt anförande, som afbröts och åtföljdes af lifliga bifallsyttrin-
gar. Hr Humbert ansåg, att det tvärt emot för en författare vore
glädjande och af vigt att, genom att hans artikel citerades i andra
organ, få sina åsigter spridda. Dessutom vore det oriktigt att på
detta sätt undertrycka en stor del mindre tidningar, som fyllde en
vigtig plats i idéens tjenst, genom att hindra dem att betjena sig
af de större tidningarnes artiklar. Faktum vore, att författarne
vore belåtna med att deras artiklar aftrycktes. Det vore egentli-
gen blott de författare, hvilka aldrig rönte denna förmån, som re-
klamerade ett för dem obehöfligt beskydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
