Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bland Norrlands prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 0
Inom ett ögonblick stod jag midt i en samling af hundratals di-
stinguerade gäster. Biskopen äskade ljud och höll ett hjertligt
välkomsttal till alla "”hospites.” Då vår värd, som är liten till
växten, talade om allas er ”mjukaste tjenare, undertecknad, sade
han med ett humoristiskt småleende öfver det vänliga ansigtet:
"Nu har jag nöjet att välkomna och för eder presentera min store
frände från Amerika, som just nu kommit hit.” Der stod jag,
ett stycke öfver sex fot lång, och kände mig nästan litet smått
generad. Biskopens munterhet smittade, alla stämde in och jag
fick göra det samma. Sedan seniorn bland "”hospites” svarat på bi-
skopens tal, kom man fram till mig för att "skaka hand” och åter-
upplifva den bekantskap, vi formerat för sju år sedan.
Middagen serverades enligt den metod, som kallas ”"gång-
bord.” Detta är ett särdeles praktiskt sätt att gå tillväga och
borde införas här i vårt land. Det har i flera år och till allmän
belåtenhet brukats vid vårt läroverk och i vårt samhälle i Linds-
borg. Maten, knifvarna, gafflarna o. s. v. placeras på ett stort
bord i midten. I den ordning, som etikettens regler bjuda, förse
sig gästerna, sedan värden läst till maten, med hvad de behaga.
Litet hvarstans stå småbord, och vid något af dessa slår man sig
ned med ett par af sina vänner, så vida man icke föredrager att
stå eller promenera omkring för att få språka med så många fer.
Vid lämpliga pauser hållas talen enligt ordning, som etiketten,
med hvilken alla förutsättas vara förtrogna, bestämmer.
Detta tillvägagående för en lång middag treflig i stället för
motsatsen. Allting är ledigt och obesväradt. Tiden flyger och,
innan man vet ordet af, hafva två eller tre timmar gått.
Sista dagen af dessa stora prestmöten gifva mötesdeltagar-
na, enligt gammal, god sed, middag för biskopen med familj samt
tillfälliga gäster. Värdarna väljas bland de äldste och mest an-”
sedde prestmännen. Skrifna lappar, vid hvarje tallrik visade
hvar hvar och en skulle sitta. Värdarna gåfvo öfriga nödiga upplys-
ningar. O, huru snälla de voro mot oss amerikanska lutheraner!
Minnet af så mycken artighet och vänlighet skall sent förblekna.
Min hustru fick platsen närmast till venster om biskopen. Jag
satt midt emot honom och till höger om stiftets högst vördade
prestman. Denna gång hade man icke "gångbord.”
Jag kände mig nervös, då biskopen och en af värdarna talade
om för mig, att man i dag väntade, att jag skulle besvara ett tal.
Det var ju någonting, som jag gjort många gånger förut, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
