Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Till det vackra Nordingrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 330 —
seblefvo vi någonting egendomligt vid horisonten i öster. Det
såg ut ungefär som ett isberg, som fattat eld. Somliga af oss
ansågo det vara ett litet moln, andra förmodade det vara månen.
Vi vädjade till kaptenen. Det var månen. Under en timmes tid
tog den en sömnig öfverblick öfver Östersjöns lugna vattenspe-
gel och tycktes sedan komma till den slutsatsen, att dess närvaro
under en norrländsk sommarnatt var helt och hållet omotiverad
och lade sig derför att sofva igen, utan att någon gång egentligen
hafva orkat upp ur sängen. Vi sågo ingen gång mer än två tredje-
delar af dess yta ofvan horisonten.
Vi hade emellertid långt förut slutat att förvåna oss öfver
någonting i Norrland, men ännu har jag en slags känning af,
att det var någonting egendomligt och mystiskt med månen der-
uppe den der sköna sommarnatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
