Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. En färd på Indalselfven och utmed Ångermanelfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 345 —
bolagen gifver pension åt ålderstigna, trogna arbetare. Vi hörde
detta af sonen till en sådan pensionär. Vanliga arbetare sades
kunna tjena ända till 5 Q 6 kr. per dag genom att arbeta på ac-
kord. Ingen får bese dessa sågverk utan särskild tillåtelse.
Särskildt minnas vi det ståtliga Vifstavarf, som eger eget
spruthuz, hvilket sades kosta 30,000 kr., och som kostade på 40,-
000 kronor, för att värdigt mottaga konungen. Vid det tillfäl-
let pryddes stränderna af elektriska ljus ända från Sundsvall, ett
afstånd af omkring tio engelska mil. De äro icke knussliga der-
uppe i Norrland, det kan man lita på. :
Men vi måste skynda. Vid Bage sorteringsbommar inhäk-
tas årligen 2—3 millioner stockar. Kl. 8:45 hafva vi redan hun-
nit till Bergeforsen, der vi utbyta "Turisten” mot "Indalen.”
Vädret var skönt, landskapet vackert och lynnet det allra bästa.
Den ryktbara norrländska matlusten, som kan sätta nytt lif i t. o.
m. en amerikan, hade följt med äfven hit såsom man tydligtvis
kunde märka både på oss och andra. Den beror på det ”starka”
klimatet och den rena luften.
Elfven egde flytande timmerstockar i mängd. TIbland stötte
vår lille ångare emot dem riktigt allvarligt och envist. Styrman-
nen med de väldiga polisongerna stod dock lugnt på sin plats.
Floden blir mer och mer norrländsk. Se der det vackra, 1,000 Q
1,200 fot höga Rösåsberget. Stränderna komma närmare på oss.
Naturer blir obändigare. Floden blir grundare och stridare men
strömfåran djupare. Det är Norrlands sköna allvar eller allvar-
liga skönhet, som möter oss öfver allt. ;
Båten går sakta och vi hafva god tid att språkas vid en
smula.
Nej se, der är vår aktade vän från Vestanå, intendenten Gyl-
lenhammar. Han och kaptenen voro gamla bekanta och mun-
höggos värre. Kaptenen var en ståtlig figur, började segla” 1855,
höll på i nitton år, kände väl till Amerika, var rojalist och kon-
servativ och rojalist så det förslog och sade, att de fleste i Sve-
rige äro det, något hvaröfver ingen turist alls förundrar sig, och
tillade, att han icke alls tror på vår "ruttna amerikanska röst-
rätt.”
Den kaptenen borde få medalj för sin norrländska patriotism.
Han egde de mest entusiastiska åsigter öfver möjligheterna för
det norrländska jordbruket, ty "här växer det dag och natt.” En
rolig historia berättade han om en dryg skånsk riksdagsman, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
