Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. En färd på Indalselfven och utmed Ångermanelfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 347 —
komma från höjderna derofvan och hejdlöst slungas i elfven,
hvarvid ett särdeles sevärdt skådespel uppstår.
Ännu en annan båt. Den är liten och egendomlig, bygd för
denna särskilda farled. Propellern ligger liksom i en ränna, så
att den ej når längre ned än båtens botten och derigenom är skyd-
dad för stockar och stenar i den brusande, men ofta grunda elfven.
Vi fortsätta färden. Hvilka vackra stränder! De blifva nu
högre, särskildt till venster, der de bilda de vackraste terrasser,
klädda uti både barr- och löfskog om hvartannat.
Den elfven! Nu är den bred och präktig som andra ordent-
liga floder, men om några minuter tager den af, till dess att den
blir lika smal som midjan af förra tidens fashionabla modedockor.
Men han ångrar sig strax, blir ånyo hvad den var, ryter af ilska i då-
nande iorsar, småler som sextonårig tärna i det lugnaste, spegel-
blankaste vatten, repar mod och blir andra lik i hvardagsprosa
med låga stränder. Nej, blif dig sjelf igen! Blif hvad du är.
Tack!
Mitt herrskap, gifven akt på dessa solkyssta bergstoppar, den-
na härliga, förtrollande grönska, som påminner om både vinter.
och vår på samma gång, dessa furor och björkar, hvilka i vänlig
sämja höja hvarandras behag, bildande åt hvardera en ram lika
skön som taflan sjelf.
Nu äro vi framme vid Sillre fors och branta, skogsklädda
stränder. Här stannade båten och i den vänlige kaptenens säll-
skap stego vi i land och besågo det vackra Brattafallet långt uppe
1 skogen. Vägen var besvärlig för amerikanen, men ovanligt vac-
ker. Fallet bestod af två särdeles nätta vattenfall. "På en väldig
klipphäll utmed vägen sågo vi växa tall och gran, ormbunkar,
björk, gräs af olika slag, lingon, blåbär, mossa — allt bevis på
Norrlands underbara alstringsförmåga, ty kan det växa så mycket
på en sten, hvad bör det icke då kunna växa i den bördiga jorden.
Se der äro en stor tall och en gran, som växt samman till
ett.
Ombord igen! Nu språkas vi vid ånyo en stund. Vi träffade
en ung hr Nordberg, som skulle upp till Utanede, för att dekorera
der och annorstädes för siameserkonungen. Han var väl kunnig
och vänligt meddelsam. Af honom fingo vi reda på, att Sverige
egde stora "jernvägsfabriker,” såsom Kockums i Malmö, Atlas i
Stockholm, Södertelje Vagnsfabrik och en stor reparationsverk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
