Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Till Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 393 —
Vill man företaga sig en treflig tur genom detta land, och det
utan mycken tidsspillan och till billigt pris, bör man endast stu-
dera Turistföreningens lilla broschyr om Dalarne, hvilken utdela-
des gratis vid utställningen i Stockholm. Turistföreningen är en
af Sveriges yppersta, nationella inrättningar. Den är populär,
och hvad bättre och större är, den förtjenar denna sin popularitet
mera än man med ord kan uttala det. Turistföreningen har gjort
Sverige bekant med sig sjelft, har förökat och eldat den foster-
ländska känslan hos folket derhemma, har gjort det både beqvämt
och prisbilligt för turisten och har satt en schwung och affärsmes-
sighet uti resandet i gamla norden, som väcker rent af beundran
hos utländingen.
Den råd lyder är vis.” Turister från Amerika böra lemna
åtminstone hälften af vår vanliga sjelftillräcklighet hemma, samt
taga råd af turistföreningen ifråga om resorna i Sverige. Skrif
till eller helsa på hufvudkontoret i Stockholm, och jag lofvar he-
derligt att vistelsen i Sverige derigenom skall vinna mycket, från
hvilken sida man än betraktar saken.
Vi reste från Stockholm kl. 9 f. m., hade köpt rundresebil-
jett för hela färden för 22 kronor och några ören, och kommo ge-
nast i trefligt, minnesrikt sällskap.
Allra först minnes jag då en talför vermländing, som satt
rätt bakom oss, och som snart blandade sig i vårt samtal med kas-
sören m. m., hr Eriksson från Avesta stora bruk. Denne verm-
länding var, som det syntes, en handtverkare, som tagit sig några
dagars frihet, för att bese verlden, d. v. s. Stockholm, Upsala o. s.
v. Han hade läst icke litet och nu flödade hans glädje och hän-
förelse riktigt öfver. Han hade sett utställningen och så skulle
han se Upsala och Gamla Upsala. Jag delade hans lycka på det
hjertligaste, men önskade bara, att han hade gifvit oss andra ett
— tillfälle att också få säga något eller fråga något. Detta skedde
dock knappast, ty hans tunga hade verkligen fått en sådan fart,
att det nog varit farligt att söka hejda den. I Upsala steg vår
vän af tåget, och fann nog Upsala och Gamla Upsala fullt så in-
tressanta som han väntat sig, ehuru kanske ingen der så tåligt som
vi lyssnade till hans vältalighet.
. Sjelfve få vi dock icke stanna i Upsala denna gång utan fort-
sätta resan med samma tåg.
Somliga säga att Upsala-slätten är ful. Jag vill på allvar
gräla med dem. Det sköna finnes i många former. Det är mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
