Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. “Dalarnes Öga”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 402 — ’
ju knappast vara värdt mödan att resa till Sverige, om man ej fick
se "Dalarnes öga.” Det der lät rysligt skrytsamt, men sedan jag
nu sett Siljan sjelf, så röstar den som skrifver dessa rader obetin-
gadt med alla stolta, patriotiska dalmasar och dalkullor. ’Det är
en förtjusande plats och ett besök ditupp glömmer en svensk-ame-
rikan aldrig.
Medan jag pratar hafva vi hunnit ut på den vackra insjön,
som är omkring 40 km. lång och 11 km. bred. Pastor Tengvald
och eder ringe tjenare stå der betagna på däck och blicka ut öfver
den sällspordt sköna taflan. Stränderna äro först bara leende be-
hag, riktigt sydländska, tyckte jag. Längre fram blifver den
mörkare. allvarligare, och erhåller barrskog och bergsram derbort-
om.
Men se dock först och sist på denna underbara vattenspegel!
Spåra dessa skiftande dagrar på den blanka silfverskifvan.
Himmelen speglar sig gladt deri, men då rodnar den blygsamma
Siljan gång på gång och ett rosenrödt skimmer jagas fram och
åter på hennes fagra anlete. HSolen ser fröjdefullt på, medan hon
åt annat håll bygger den mest förtjusande silfverbro till vår båt.
Hvem glömmer den vackra taflan sedan man en gång varit lycklig
nog att skåda den?
Raskt glider "Gustaf Vasa” framåt. Redan om 20 minuter
voro vi framme vid Siljansnäs. Denna socken har skiljts från Lek-
sand, hvilken den fordom tillhörde. Der bor ett stadigt, gammal-
dags folk med likadana seder och språk.
Strax kan man till höger skåda Rättvik. Till venster ser
man en rad kullar, hvilka stiga liksom omedelbart ur vattnet, och
bland hvilka Gesundaberg står öfverst. Norrut, rätt framför oss,
ligger Siljans bredaste vattenspegel.
Jo, se der borta i nordvest ser man snart nog en vacker torn-
spira. Det’ är Mora kyrktorn. Vi passera öster om Sollerö, der
S:t Sophia Magdalena-kyrkan står. På den ön bo Siljans båt-
byggare. Nu ånga vi förbi det ställe,” der östra Dalelfven förenas
med sjön och så in i Saxviken och sedan äro vi strax efter kl. 8
framme vid Mora.
Men det har gått alldeles för fort. Vi skåda hän mot gam-
la Rättvik med verklig glädje och förtjusning. Pastor ’Tengvald
utbrister: "Kyrkan ser mera ut som en fyr än som en kyrka.”
Förträffligt, svarade jag. Hon skall vara ett fyrtorn. Vid och i
sina kyrkor hafva också dalamännen erhållit intryck och fattat de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
