Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Riddarholmskyrkan och andra kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WCAPISSCKCOGVEET,
Riddarholmskyrkan och andra kyrkor.
Riddarholmskyrkan är Sveriges stora, kungliga mausolé.
Äfven den som besett den förut, drages alltid ånyo dit, då
han besöker Stockholm. Hvarför?
Jo, här finnas de jordiska qvarlefvorna af Gustaf II Adolf,
Carl XII, Carl XV och många andra, hvilkas namn för hvarje sann
svensk och svensk-amerikan äro dyrbara och odödliga.
Riddarholmskyrkan har gamla anor och en lång historia.
Den har ej alltid varit hvad den nu är. Den var först klosterkyr-
ka, tillhörande gråmunkarne eller fransiskanerna. Klostret an-
lades redan 1270.
Magnus Ladulås förordnade i sitt testamente af år 1285 om
sin begrafning i kyrkan. Derigenom erhöll den sitt rykte som
de stores mest omtyckta begrafningsplats.
Så kommer Gustaf Vasa och reformationen, båda lika sorg-
liga för klostren i Sverige. Munkarna först och sedan nunnorna
fingo begifva sig i väg och klostret blef ett Helgeandshus. I den
gamla katolska kyrkan invigdes år 1531 Sveriges förste lutherske
erkebiskop i konung Gustaf I:s närvaro.
Under Johan III:s tid bodde "Kloster-Lasse” i den gamla
egendomen, men hans vistelse der blef ej långvarig.
Under Kristinas och Carl XII:s regering utfördes vidtomfat-
tande reparationer. Då öfverströks en gammal inskription, som än
i dag är behjertansvärd. Den lydde i öfversättning som följer: "Sex
hafva varit, äro och blifva orsakerna till olyckorna i Sverige:
Egennytta, lömskt hat, förakt för lagarna, liknöjdhet för det all-
(447)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
