Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. En dag i det gamla Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEET AN SS
SINA
HP ESPE SR TS EE ET ROT
d
Ez
— 307 —
qvarstår denna helgedoms högaltare, ett simpelt stenbord, i run-
deln, och flera sidoaltaren hafva funnits; väggarnes och pelarnes
höga och breda socklar (grundstenar) visa sig påtagligen hafva
varit bönpallar och i hvalfbågarnes slutstenar qvarhängde ännu
i senare tiden några jernringar för ljuskronor. Kryptan har två
ingångar från öfra kyrkan och en utifrån; de förre ledde — den
norra för fruntimren, den södra för männen — dit ned från sido-
- skeppen, den senare har ofelbart inledts från samma närliggande
hus å erkebiskopsgården, hvarifrån en betäckt gång förde till den
ofvanför i öfra kyrkan belägna dörren till norra sidokoret. Strax
till höger om denna ingång, i norra sidoqvadraten nära gafvel-
muren, är en brunn, som tvifvelsutan är samtidig med sjelfva
byggnaden. Denna brunn har — ända tills en på senaste tiden
för kyrkans torrläggning företagen dränering omkring densamma
minskat lödet — haft klart och godt vatten och, ehuru knappt
6 fot djup, aldrig brist derpå, då likväl flere af stadens ganska
djupa brunnar under heta somrar uttorkats. Orsaken härtill må-
ste vara den, att en stentrumma hitleder vatten genom Helgon-
backen, hvarest man funnit en sådan hela 13 fot under jordytan.
Att denna vattenledning är uråldrig inhemtas deraf, att man öf-
ver den funnit å nämnda landthöjd benrangel i stenkistor, sådana
här brukades i första kristendomens tid. Brunnen uttömde sitt
öfverflöd genom södra sidoqvadratens gafvelmur i ett underjor-
diskt afledningsrör, hvilket åter utgrenar sig till brunnar ned i
staden. Denna förträffliga vattenledning, som ännu efter åtta
århundraden har -bestånd, har utan tvifvel tillkommit i följd af
det religionsbruk, som fordrade heligt vatten till döpelse, stän-
kelse och handtvagning. Ehuru det derför var en stor förmån
att ega en brunn med friskt vatten inom sjelfva helgedomen, vill
det dock synas som sådana varit ganska ovanliga, ty. i Norden
känner man endast denna och en mindre i kryptan i Dalby samt
en dylik i Upsala domkyrka.
Medeltidens heliga byggnadskonst hade sin mer och mindre
dunkla sinnebildslära, uttryckande i former, grundtal och en
mångfald af ofta besynnerliga bildverk, mystiska, symboliska eller
allegoriska föreställningar. Så skulle enligt en gammal sägen
Lunds domkyrkas korsbyggnad beteckna den korsfäste, korrunde-
len med sin krans af trekanhtiga tinnar och deremellan i spetsar
utspringande takrännor törnekronan och de begge tornen Johan-
nes och Maria stående vid korsets fot. Kyrkans ofvannämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
